VAD ÄR DET EGENTLIGEN DU GÖR DÄR PÅ STADSTEATERN?

Sen Billy Elliot tog slut har jag hunnit pröva på en hel del. Jag har bl a varit produktionsresurs, produktionsledarassistent, konstnärligt råd, inläsare, hovfotograf, sufflös och ryckt in extra som regiass. Jag har också hjälpt till med instudering av rollerna "Doolittle" och "Higgins" i My Fair Lady. Här ser vi en toppluva och Björn Kjellman som tills för bara några dar sen spelade Elizas pappa, ett inhopp för Magnus Uggla. Ikväll gjorde han sin andra premiär, nu som Professor Higgins. Det gick alldeles strålande och jag ska återvända till musikalartist:andet. Björn kommer att spela 8 föreställningar som "Higgins" och vill du uppleva detta, vilket jag varmt rekommenderar är det 18, 19, 24, 25 april och 2, 4, 5, 15 maj som gäller.

Mitt fokus går över till den konsert jag, Gunilla Backman och Christopher Wollter ska göra på Klara Nätter. Det blir musik av vår älskade Stephen Sondheim. Premiär 11 maj!

JANNE LOFFE CARLSSON

Sov gott Janne Loffe ❤ min pappa Doolittle 2001. Så varm och så uppmuntrande. En briljant skådespelare och trummis! Minns ditt skratt och boeuf bourguignon.

ADJÖ PROFESSOR HIGGINS

Sista föreställningen av vår Lady blev just så magisk som man önskar att alla sista föreställningar ska bli. Allt stämde. Fick höra nu att flera i publiken kommit en andra gång för att ta farväl. Är mäkta stolt över vad vi lyckats skapa på resan, fylld av mötena med publiken, musiken och mina älskade kollegor. Tredje gången gillt. Trassligt i starten, men tillslut alldeles, alldeles UNDrEBART!

ÖVERSTE MOHEDE

Håkan Mohede har gjort allt - musikal, revy, fars, tv, film. Han har regisserat och gett röst till mängder av tecknade figurer för Disney och har dessutom ett förflutet som byggnadsingenjör. Ikväll har jag privilegiet att få spela mot honom när han tillfälligt flyttar in hos Higgins på Wimpole Street 27A i rollen som Överste Hugh Pickering!

HOPPREP

Vi är inkallade för inhoppsrep idag. Jörgen har inte möjlighet att spela ikväll, så Håkan Mohede blir vår "Pickering" och vår regiassistent Melker går in som "Jamie".

READY FOR OUR CLOSE UP

SvT är här och filmar föreställningen. Delar av den ska vara med i en dokumentär om Lindy. De har filmat repetitioner och möten under resan.

SISTA STRIDEN

Tillbaka på Helsingborgs Stadsteater för de avslutande elva föreställningarna av Ladyn. Skönt att avsluta i orginalformat. Nu kommer också vänner och kollegor, som alltid väntar till slutspurten med att dyka upp. Utsålt har vi vant oss vid :D!!

WIMPOLE STREET 27 A

MIN LILLA LADY

Har hängt med hela turnén.

VARA

Chefen i publiken, hur ska det gå?

VÅRRUSET

Kom och heja på oss den 2 maj i Pildammsparken!

HÄSSLEHOLM

Det här smset kom till Jonas från vår regiassistent på plats i publiken några minuter in i föreställningen.

Efter ouvertyren och en liten prolog startar My Fair Lady med att Eliza gör entré med blomsterkorg och på musik-klimax stöter hon ihop med Freddy. Blommor far ut på marken och Eliza skriker: 
- "Faaan! Två buketter wejstade i leran, en hel dagskassa, ju! Ha'ru inte ögon i skallen jävla pucko?" (i vår version alltså, inte fullt så mycket svordomar i orginalet).

Det var bara det att idag stötte vi inte ihop, Freddy och jag. Vi missade och stod sen bara plötsligt där framför varann med blomkorgen mellan oss, förvånade. Det kom inget "Faaan", det blev bara tyst. Jonas försökte styra upp, tog korgen ur mina händer men kom sen inte på vad han skulle göra med den, så han ställde ner den, mycket försiktigt på golvet och började peta runt i den med flackande blick medan jag utstötte några små-vafan. Efter ett par sekunders övervägande tog jag det märkliga beslutet att ändå skrika min replik i nån sorts variant trots att alla blommor var i utmärkt skick.

Efter denna besynnerliga start sprang plötsligt Pickering över scenen på fel stick med hatten bakåfram. Jag, fortfarande lite skärrad och fnittrig efter korg-incidenten vände på två repliker och gav då fel stick till musikerna som osynkade ramlade in i Higgins första sång. Två medlemmar i ensemblen råkade sen snubbla på varann, föll omkull och fick Doolittle att tappa ett stort sjok med text i "Har man lite flyt", så den blev väldigt... kort. När Eliza sen skulle träna "sj-ljud" framför en ljuslåga UTAN att blåsa ut lågan skedde precis det motsatta - tre gånger! Då kunde vi inte hålla oss och Lindy fick lägga till "Nu har jag bara EN tändsticka kvar...", för han hade bara det. Sen lyckades han tyvärr inte släcka den där sista stickan, så i sin efterföljande replik skrek han plötsligt av smärta när lågan brände in under nageln. Mitt sista "bidrag" den här kvällen var att framföra "Jag kunde dansat mer" med ett långt perukhår i halsen, vilket gav en speciell "timbre".

Men sen var vi på banan, förutom Lindy som hann med ett skrattbryt i Balen också. Andra akten rullade på alldeles utmärkt. Puh! Tack och förlåt.

SLÄKTEN

Mina underbara släktingar, familjen Elbornsson/Nilsson "kuppade" i applådtacket med blommor och kramkalas. Jag älskar scenen i Skövde. Den är vid. Öppnar upp för stora uttryck och ger energi. Alltid så bra ljud här också. Byggd för uppmickat. En aning torrt på scenen men perfekt för publiken.

SKÖVDE

Joachim Olsson värmer upp sig och oss med lite Grieg!

YSTAD

Entusiastisk publik och galet mycket energi på vackra Ystad Teater. Rösten perfekt placerad, hur ofta händer sånt? Frihet!

OSBY

Halt golv och en "bjussig" kollega. Och så hängde vi kvar - Elvira Madigan på turné 1995!

LUND

INSTÄLLD

Telefonen ringer på hotellrummet. Receptionisten meddelar att en hemlig gäst väntar på mig i lobbyn. Likt Freddy Eynsford-Hill, med en röd ros i handen väntar han nedanför trappan, min orginal-Higgins Björn Forsberg. Björn var även scenograf och teaterdirektör då för femton år sedan och den som valde mig till sin Eliza. Ett stort antiklimax att jag inte kommer att spela för honom ikväll. Jag hade sett fram emot det ända sen jag såg turnéplanen. Var ju inte säker på om han skulle komma, men han gjorde det.

Jag kommer alltså inte att medverka i kvällens föreställning. Det känns overkligt. Det här är första gången i mitt liv jag ställer in. Beslutet känns inte helt frivilligt och skaver därför. Igår var jag sliten efter en vecka med tung förkylning, sömnbrist och tågresa ovanpå det och fick jobba alldeles för hårt för att hålla ihop. Imorse kände jag mig fortfarande svag. Eftersom Operans regel är att man måste besluta sig före klockan elva om man ska spela eller inte lät jag mig övertalas att vila för att inte riskera helgens båda föreställningar i Lund. När man väl tagit beslutet om av/inhopp går det inte att ändra, trots att jag mår mycket bättre nu och egentligen är fullt kapabel att spela. Det är frustrerande men uppstyrt så i all välmening för produktionen och för understudys, men eftersom jag nu är så pigg och vill träffa Björn och en annan vän som förstås också valt att dyka upp just ikväll har jag bestämt mig för att gå och titta på föreställningen. Det är en unik möjlighet att få facit på vad vi levererar. Det lär bli en känslosam kväll.

KRISTIANDSTAD

För femton år sen hade jag premiär här som Eliza Doolittle i My Fair Lady. Marianne Mörcks Ascot-klänning var på och Ulla Sallert fanns i publiken. Higgins spelades av dåvarande teaterchefen Björn Forsberg och pappa Doolittle av Janne Loffe Carlsson. Nedan Monica Olsson som Fru Pearce och Rut Hoffsten som mamma Higgins.

CHOKLADBOLL

Födelsedagspresent från min moatjé - 1 kg chokladboll! Jag älskar chokladbollar. En last som KANSKE skulle kunna botas om jag får för mig att trycka i mig hela före sänggåendet. Inte alls omöjligt.