Min mormor skulle ha fyllt 105 år idag. Jag fick aldrig möjlighet att träffa henne, hon dog redan 1961, men hon har ändå funnits med som inspirationskälla och förebild. Gerda Catarina Thunman valde "Kate" som sitt artistnamn. Hon var skådespelerska, komedienn och turnérade sverige runt på tjugo, trettio, fyrtio och femtio-talet i operetter och med revysällskap som "Klange-revyn", "Scala-revyn", "Gösta Johnsons revy", "Casinorevyn" och medverkade i ett antal filmer.
Mormor hade en naturlig fallenhet för komedi och det genererade snabbt roller. Hon fick spela mot dåtidens stjärnor som John
Botvid och Elof Ahrle. När produktionerna skulle ut på sommarturné fick mormor ofta ta över sina manliga kollegors roller och hon blev känd för sina många komiska "gubbar". Hon fick möjlighet att prova på musikal också, när "Annie Get Your Gun" hade sverigepremiär i Göteborg på Stora Teatern.
Jag har alltid känt ett starkt band till min mormor. Jag har sörjt att hon inte fick stanna lite längre. Det hade varit fantastiskt att få ta del av hennes erfarenheter och helt säkert många goda råd. Ofta har jag fått höra att jag är så lik henne. När jag var liten handlade det om att jag liksom hon var obstinat mot mina lärare och levde i en fantasivärld. Senare var det behovet av att möblera om och uppleva livet från nya vinklar.
Jag har alltid känt ett starkt band till min mormor. Jag har sörjt att hon inte fick stanna lite längre. Det hade varit fantastiskt att få ta del av hennes erfarenheter och helt säkert många goda råd. Ofta har jag fått höra att jag är så lik henne. När jag var liten handlade det om att jag liksom hon var obstinat mot mina lärare och levde i en fantasivärld. Senare var det behovet av att möblera om och uppleva livet från nya vinklar.
Mormors och mitt liv har haft många paralleller. Precis som hon har jag levt mitt vuxna liv i en resväska, flackandes kors och tvärs mellan städer och engagemang. Precis som hon har jag gärna spenderat förtjänsten på livets guldkant och precis som hon har jag valt att bli matte till en cockerspaniel -
mormors "Hampus" var en äkta teaterhund som sov i mattes sminkväska och vaktade föreställningen från kulissen. Ibland fick han vara med på scen. Han agerade jakthund i "Dollarprinsessan", var "valpen i fönstret" och skickades fram till orkesterdiket när en trött ensemble i slutet av en spelperiod ville busa lite med sin kapellmästare Egon Kjerrman. Min "Muffins" är en mycket intensiv och pratsam studsboll som jag skulle ha svårt att anförtro liknande uppdrag, men hon har fått ligga under sminkbordet på Oscarsteatern i perioder när vi spelade My Fair Lady.
I våras skulle jag sjunga konsert med min vän Stefan Clarin, som är lite av en Ernst Rolf-expert. Han föreslog att vi skulle göra duetten "Gör någonting" som Ernst Rolf och hans fru Tutta Rolf hade en hit med 1930. Jag blev omedelbart förtjust. Extra roligt när mamma berättade att min mormor och morfar hade haft just den sången som sin signatur-låt när dom reste runt som några av sveriges första folkparksartister på trettiotalet.
Nu, vid fyrtiofyra års ålder ska jag för första gången få spela revy. På Nya Parkteatern i Örebro som tidigare var Folkets Park. Här har mormor, morfar och även min mamma uppträtt.
Första repetitionsdagen infann sig känslan av att vara hemma och jag anar att det här kommer bli något av det roligaste jag gjort. En cirkel har slutits. Av en slump har jag fått namnet "Gerda" i en av våra sketcher.
Så även om jag aldrig fick träffa dig så är du med, Gerda Catarina Thunman.
Min mormor.