ELVIRA MADIGAN

Text: GEORG MALVIUS

Musik: NICK BICAT
Sångtexter: TURE RANGSTRÖM

Elvira Madigan: MARIA RYDBERG
Sixten Sparre: PETER GRÖNING
Nora Madigan: ANKI B MAGNUSSON
Oscar Madigan: NIK DAHLSTRÖM
Gisella Madigan: ANNICA EDSTAM
Anna Sparre: GUNILLA BACKMAN
Per Sparre: GÖRAN FRÖLÉN
Bollstrup: KENT MALMSTRÖM
Mats Persson: MAGNUS LINDÉN
Anders Hedin: FREDRIK LYCKE
Gustaf Klinga: PETER TORGNER
Tina Blom: MARIE SKÖNBLOM
Polismästare m fl: CARL ANDERS B:SON
Soldat m fl: MAGNUS WAHLBERG

Regi: MAGNUS BERGQUIST och ALFRED MESCHNIGG
Kapellmästare: VIKTOR ÅSLUND
Scenografi och Kostym: ELLEN CAIRNS
Koreografi: BO WESTERHOLM
Musikarrangemang: CHRIS WALKER
Ljusdesign: JERRY TIM JORGANDER
Ljuddesign: FREDRIK STANGENBERG och JONAS NORDGREN

PREMIÄR 1995 RIKSTEATERN

–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Elvira Madigan var min praktik, en föreställning jag inte hade 

någon som helst lust att medverka i. 

Ett halvårs praktik ingick i utbildningen på Teater och Operahögskolan. Det var fritt fram för eleverna att söka en egen praktikplats. Lyckades man inte, hjälpte skolan till. Jag lyckades. Jag tog kontakt med chefen på Östgötateatern som jag hade hört ett rykte om, skulle sätta upp en av mina favoritmusikaler – Spindelkvinnas Kyss av Kander och Ebb. Jag blev inbjuden till en specialaudition i Norrköping och jag fick rollen som Marta. Inte nog med det, jag blev understudy till Aurora, självaste Spindelkvinnan. Jag var överlycklig, i himmelen!

När jag sprick-stolt delade de goda nyheterna med mina klasskamrater och skolans professor på ett praktik-möte, hände något mycket skrämmande. Vår professor, till yrket regissör, hade utan att vi i klassen visste om det, lovat bort oss till Riksteatern, till sin egen musikal om Elvira Madigan. Han blev rasande, helt galen. Han välte bord och slängde stolar. Och hotade mig. Om jag inte tackade nej till Östgötateatern och gick med på att spela i hans musikal skulle han personligen se till att jag aldrig fick ett jobb efter min examen. Jag blev så chockad. Så rädd och tyvärr hade jag ingen, eller kom inte på någon att be om hjälp. Jag lydde. Det är ett beslut jag alltid ångrat. Professorn var ökänd för sitt humör och sina utbrott, men han hade naturligtvis ingen sådan makt. Idag hade jag anmält honom. Men tiderna var annorlunda då. 

Elvira Madigan blev ingen succé.