BIOGRAFI

Välkommen till mig och min gammaldags blogg!

Här skriver jag diskontinuerligt om livet som musikalartist, på teatern och lite bredvid. Råkar jag ha varit med i någon föreställning som du vill veta mer om, så finns rollistor, bilder och minnen samlade här. 

Jag är musikalartist - ett yrke jag haft fokuset inställt på sen barnsben. 
Musikintresset kom först. Pappa var pianist och mig satte man tidigt vid pianot, men jag fick ingen styrning på det där, jag var för otålig, ville spela för svåra stycken, men orkade inte öva och så blev jag så fruktansvärt nervös när jag skulle spela upp, spelade fel och skämdes. ABBA gav sånglusten och det visade sig att jag sjöng både rent och rytmiskt, men rösten var ynkligt liten och jag blev paralyserad, fullkomligt skräckslagen om någon bad mig sjunga inför andra. Jag vågade inte gå med i teatergruppen på Vår Teater för jag var livrädd för att behöva improvisera. Jag tyckte att det mesta var livsfarligt när jag var liten och levde i min fantasi. Det fick bli jazzbalett, där alla gör lika i grupp. 

När jag hittade "Annie Get Your Gun", "Sound of music" och "West Side Story" i mina föräldrars skivsamling hittade jag vägen förbi den där rädslan och blygseln. I musikalformen fanns musiken som en motor för gestaltandet och jag fick vara någon annan när jag sjöng. Då vågade jag. Idag känner jag mig otroligt fri i mitt yrke, jag älskar att improvisera och scenen är min tryggaste plats. Där vågar jag vad som helst. Men det finns situationer då jag kommer i kontakt med den där skräckslagna lilla Annica. Det är när det är dags för audition. Att komma in i ett rum som mig själv, ställa mig på ett kryss och sjunga inför en jury, det är fortfarande paralyserande, helt omöjligt. 

Jag växte upp på söder i Stockholm i en familj där många haft ett förflutet i underhållningsbranchen. Morfar Arne Hedenö sjöng operett och gjorde många "förste älskare-roller" på  bl a Stora Teatern i Göteborg. Mormor Kate Thunman var skådespelerska, komedienn, ibland på film, men främst på revyscenerna och ständigt på turné. Mamma Berit Hedenö gick Operans balettelevskola och försörjde sig som dansös och revyaktris i unga år tills hon träffade min pappa Nils Edstam. Nils jobbade som kapellmästare för Casinorevyn i Stockholm och (kuriosa) är den som en gång på 30-talet ska ha myntat uttrycket "att stå med skägget i brevlådan" - respekt! Men allt det där var långt före jag var påtänkt. 

När jag gick i tredje klass sökte jag in till Adolf Fredriks musikskola. Där gick jag sen fyran till nian. Vi hade körsång på schemat sju timmar i veckan, fick lära oss grundläggande musikteori, läsa noter och våra körer uppträdde regelbundet i kyrkor, på äldreboenden, i konserthus och tv-program. På "AF" lärde jag mig något jag har haft mycket glädje av i mitt yrke - att stå still helt tyst och vänta. Länge. 

Jag fortsatte att dansa, tre kvällar i veckan på Lasse Kühlers showskola. På gymnasiet Östra Real var det tradition att sätta upp en musikal varje termin och min musikaldebut blev dansare i "En Ond Saga" skriven av Wille Crafoord. Termin tre fick jag spela "Anita" i "West Side Story". Det var stort. Minns audition i musiksalen. Jag var inte nervös. Rollen "Anita" hade väntat på att få komma ut sen jag var tio. Kunde varenda ton. Hade spelat alla rollerna för mig själv i mitt flickrum om och om igen tills LP-skivan blev ospelbar eftersom pickupen studsat omkring så mycket under mina vilda koreografier.  

Efter gymnasiet prövade jag på en termin på Teaterverkstan, men trivdes inte och började istället ta lektioner för skådespelerskan Öllegård Wellton-Hell. Vi var en liten grupp som uppträdde och jobbade med texter av Strindberg, Shakespeare, Kent Andersson, Tennessee Williams och Norén. Vi läste högt, poesi, H C Andersen, "Nalle Puh".

1990 kom jag in på Balettakademiens treåriga musikalutbildning i Göteborg och direkt därefter på Teater och Operahögskolan i samma stad. Vi var första kullen musikalartister som utexaminerades därifrån, jag, Göran Frölén och Fredrik Lycke. 

Mitt första jobb blev rollen "Eponine" i "Les Misérables", en riktig räkmacke-roll med snygg hjärtesnurpande hitlåt i akt ett och martyr-död center stage i akt två. Den rollen gav en bra skjuts vidare. Värmlandsoperan hade som första teater i världen lyckats få rättigheterna att skapa sitt eget koncept, en ny regi. Det var surrealistiskt när upphovsmännen kom flygande i sina privata kärror till lilla Karlstad för att inspektera resultatet. Allt och alla skulle godkännas. 

Sen dess har det rullat på. Jag har haft privilegiet att få gestalta många olika karaktärer och sluppit att hamna i ett fack. Den mest utmanande roll jag gjort måste vara "Fosca" i Stephen Sondheims "Passion". Henne skulle jag gärna spela igen. Andra favoriter har varit "Rebecka" i musikalen "Rebecka", "Belle" i "Skönheten och Odjuret", "Lola" i "I afton: Lola Blau", "Lisa", igelkott m m i barnteaterföreställningen "Den magiska skogen" och så "Eponine" förstås! Fick glädjen att gestalta henne i tre uppsättningar under fem år. 
Drömroller: "Mary Poppins" och mamma "Diana" i "Next to Normal".

Nu vet du lite mer om mig. :)

I menyn till vänster hittar du aktuella föreställningar och färdigspelade. Du trycker på affisch-bilderna för mer info. Till vänster finns lite allt möjligt. Gillar du korsord kan du scrolla längst ner.