MUSIKALARTISTER

Musikalartister ler. Musikalartister kramas. Anknyter. Dom vet att befruktningen måste ske blixtsnabbt. Om sex veckor är förlossningen inbokad, den är markerad med ett stort rött kryss i almanackan. Sker den inte naturligt vid angiven tidpunkt blir det kejsarsnitt. Är avkomman då inte tillräckligt utvecklad blir den satt i skamvrå, inte kuvös. Bäbisen måste kunna gå, räkna och kunna hela alfabetet vid födseln. Och anknyta. Medellivslängden är kort; tre, fyra månader. Skulle bäbisen visa sig extra livsduglig kan det bli tal om adoption. Musikalartister anses sällan lämpliga som vårdnadshavare. Dom får lämna och gå vidare. Musikalartister är vana vid skilsmässor. Dom vet att dom strax ska ingå ett nytt arrangerat äktenskap. Låta sig befruktas. Föda. På angiven plats. Dom rullar sina väskor mot Centralen. Köper ljuslyktor. Placerar ut spritflaskorna i miniatyr och blåser i glasröret. Ler och kramas. 

Foto: Anna Holmström

STOCKHOLM

Hemma igen efter utflykt till Skåneland där jag spelat in en skiva hos Dan Bornemark i hans McBUDDHA STUDIO. Fantastiska multi-musiker har vi haft till vår hjälp, Bosse Håkanson, Björn Claeson och Håkan Larsson. Flygel, xylofon, vibrafon, tuba, kornett, piccolaflöjt, banjo, alt-sax, gitarr, euphonium och xaphoon är bara några av instrumenten som dessa herrar trakterar. Skivan kommer ut i slutet av denna sommar. Bilden ovan är en ledtråd.

HEMÅT

Sitter i bilen och sammanfattar. Lycke vid ratten, Muffen i knät och översättaren i baksätet. Jönköping och Spira har verkligen levererat! Drömkollegor, drömteam, den fina gästlägenheten på krypavstånd från Spira, gourmetluncher, utsikter, bästa vädret i mannaminne och så denna uppsättning som aldrig hade blivit verklighet någon annanstans. Igår spelade vi vår sista PASSION. Många kära fanns i publiken. Efteråt fest med episk rundpingis. Jag brukar alltid smita efter nån timme såna här kvällar men noterade att klockan var nära 06:00 när huvud mötte kudde. Det blev knappt fyra timmars sömn. Värt.

Före hemfärd bjöd vår underbara teaterchef en trött, marinerad liten skara projektanställda på lyxbrunch. Jag, Mari, Johan Wikström, Sami Yousri och Alexsander Brandt får - tillsammans med det konstnärliga teamet - fortsätta att utforska och leva det här dramat nästa år när Norrlandsoperan tar över uppsättningen. Tanken på det fick mig att skratta rakt ut när satt på scenen och läste i Giorgios bok igår före Foscas entré - vilken lycka! Spira och Jönkan och alla hit hörande saknas mig redan. Nu ska jag köpa polkagris - viol.

SJu och femton

Står stilla i Linköping. Dom lyckas inte koppla isär tåg-seten. Det är min premiärtur med X3000. Nytt o fréscht. Positivt att kunna åka direkt till Jönkan utan byte och bra att dom placerat djurvagnen i ena änden av tåget så rädda och allergiska inte är tvugna att passera. Går till bistron. Den är ful, steril, utan sittplatser och bemannad med ett påklistrat leende som avkräver mig fem kronor när jag ber att få ta en pappersmugg till Muffins vatten. Jag "kan ju inte loova att komma tillbaks och köpa nåt senare". Att jag pröjsat sexhundra för resan.. Tar fram mitt svarta PRIO-kort, ber om mitt gratiskaffe, häller ut kaffet och tackar för mig. Vi står fortfarande stilla. Personalen skrattar och busar med varandra och snäser av en resenär som klagar över att luftkonditioneringen är avslagen. Muffins är kissnödig, men tågvärden vill inte öppna dörrarna. "Tänk om alla skulle få för sig att gå av", förklarar hon. Suck. En "sån" dag. Min längsta relation vid sidan av familjen har jag med dig, Sj. Tjugosex år. Jag vill göra slut. Dessa regelbundna gisslandraman. Nu backar vi...

Åh hej o hå...

MALMÖ ToR

Jönköping har ett eget litet hav! Och här på centralstationen står man gärna en stund extra, på väg hem eller som idag, då resan ska gå söderut. Vi har haft den stora lyxen att ha Monica Einarsson schemalagd som sång-coach här och den kvinnan är beroendeframkallande, så nu på min lediga dag styr jag glatt kosan mot Malmö där Monica bor för ytterligare påfyllning om luftströmmar och Fosca-placering.

FRÅN DET ANDRA TILL DET TREDJE

FRED

Den här killen har jag haft äran och glädjen att jobba tillsammans med i sex produktioner, i Garbo The Musical, Skönheten och Odjuret, Grabben i graven bredvid, Les Misérables, Evita och Rebecca. Han är en mycket kär vän och en av världens absolut bästa sångare och musikalartister. Inget kan vara mer rätt än att just han handplockats till rollen som "Max" när Glenn Close återuppstår som Norma Desmond på majestätiska English National Opera! Även om hon just idag är för svag för att äntra scenen är det värt allt att få uppleva Fred Johanson up where he belongs!

HOTELL NOSTALGI

KVÄLLSTÅGET

HÄSSLEHOLM

Det här smset kom till Jonas från vår regiassistent på plats i publiken några minuter in i föreställningen.

Efter ouvertyren och en liten prolog startar My Fair Lady med att Eliza gör entré med blomsterkorg och på musik-klimax stöter hon ihop med Freddy. Blommor far ut på marken och Eliza skriker: 
- "Faaan! Två buketter wejstade i leran, en hel dagskassa, ju! Ha'ru inte ögon i skallen jävla pucko?" (i vår version alltså, inte fullt så mycket svordomar i orginalet).

Det var bara det att idag stötte vi inte ihop, Freddy och jag. Vi missade och stod sen bara plötsligt där framför varann med blomkorgen mellan oss, förvånade. Det kom inget "Faaan", det blev bara tyst. Jonas försökte styra upp, tog korgen ur mina händer men kom sen inte på vad han skulle göra med den, så han ställde ner den, mycket försiktigt på golvet och började peta runt i den med flackande blick medan jag utstötte några små-vafan. Efter ett par sekunders övervägande tog jag det märkliga beslutet att ändå skrika min replik i nån sorts variant trots att alla blommor var i utmärkt skick.

Efter denna besynnerliga start sprang plötsligt Pickering över scenen på fel stick med hatten bakåfram. Jag, fortfarande lite skärrad och fnittrig efter korg-incidenten vände på två repliker och gav då fel stick till musikerna som osynkade ramlade in i Higgins första sång. Två medlemmar i ensemblen råkade sen snubbla på varann, föll omkull och fick Doolittle att tappa ett stort sjok med text i "Har man lite flyt", så den blev väldigt... kort. När Eliza sen skulle träna "sj-ljud" framför en ljuslåga UTAN att blåsa ut lågan skedde precis det motsatta - tre gånger! Då kunde vi inte hålla oss och Lindy fick lägga till "Nu har jag bara EN tändsticka kvar...", för han hade bara det. Sen lyckades han tyvärr inte släcka den där sista stickan, så i sin efterföljande replik skrek han plötsligt av smärta när lågan brände in under nageln. Mitt sista "bidrag" den här kvällen var att framföra "Jag kunde dansat mer" med ett långt perukhår i halsen, vilket gav en speciell "timbre".

Men sen var vi på banan, förutom Lindy som hann med ett skrattbryt i Balen också. Andra akten rullade på alldeles utmärkt. Puh! Tack och förlåt.

RETUR STOCKHOLM

SKÖVDE

Joachim Olsson värmer upp sig och oss med lite Grieg!

TRUTT

OSBY

Halt golv och en "bjussig" kollega. Och så hängde vi kvar - Elvira Madigan på turné 1995!

LUND

KRISTIANDSTAD

För femton år sen hade jag premiär här som Eliza Doolittle i My Fair Lady. Marianne Mörcks Ascot-klänning var på och Ulla Sallert fanns i publiken. Higgins spelades av dåvarande teaterchefen Björn Forsberg och pappa Doolittle av Janne Loffe Carlsson. Nedan Monica Olsson som Fru Pearce och Rut Hoffsten som mamma Higgins.

LANDSKRONA

Så har vi då haft turnépremiär och första stoppet blev vackra Landskrona Teater. Muffins fick vara med och skötte sig exemplariskt, låg knäpptyst i egen loge och knaprade på sitt lilla tuggben medan matte stod på scen. På tal om ben, så gjorde jag mig rejält illa under första föreställningen. Eliza jagas genom Higgins arbetsrum iklädd endast handduk i tredje scenen och jag for omkull på det glashala golvet i kulissen där det i vanliga fall brukar ligga dansmatta. Benet for in under rekvisitahyllan, som jag tack och lov inte fick över mig men jag slog i svanskotan och handleden. Inga öppna sår och the show must ju go on.. Tror ensemblen som hörde smällen blev mer skärrade än jag hann bli. Men benet blev blått. Vi fick hur som helst till två väldigt fina föreställningar med härligt gensvar från publiken. Det var skönt med det mer intima formatet. Tror att föreställningen tajtades till och hittade mer djup. Det får bli kroppssmink i Helsingborg där vi mellanlandar med tre föreställningar nästa vecka. Sen drar turnén vidare till Kristianstad.

ÅSSÅ TEBAKS IGEN

Hann inte mycket denna ledighet. Två och en halv dag. Längst hittills. Skulle behöva en vecka. Hann inte träffa någon när och kär men dubba en serie för Cartoon Network och köpa ny tvättmaskin. Tvätta, däremot... det får kanske bli av imorgon på teatern. Har mest sovit och försökt kurera mig. Är fortfarande förkyld. Men det har inte blivit värre, så då måste det ha blivit bättre. Fyra på raken denna vecka, tors-sön på Helsingborgs Stadsteater. Först rep imorgon på dan. Föreställningen har ackompanjerats på två vackra Steinway flyglar, men eftersom såna är svårpackade och måste stämmas och..ja, alltså inte optimala att turnera med ska de nu bytas ut mot digitalpianon inbyggda i hopfällbara låtsasflyglar. Då måste ljudet rattas om och vi måste skolas in i den nya ljudbilden. En ynka ledig dag nästa vecka, sen fem på raken. Hua. Hoppas nån man känner kommer. Nån snäll. Vi behöver lite kärlek.

SISTA PÅ OPERAN

Sen väntar taxi på oss utanför Verkstan. Vi har tjugo minuter, för bilresa, kaffe och väskspring. Kaffet är hög-prio. Vi ska hinna 19:11 mot Stockholm. Full mejk och toppluva på tåget. Får sminka av där sen. Små marginaler hör till livet som resande i musikal.