EN KVÄLL MED FRED OCH GLENN (CLOSE UP)

Hjärtat sjönk när Fred på eftermiddagen igår smsade att mail inkommit med beskedet att Glenn fortfarande var sjuk. Jag stod i regn på Wimpole Street, så jäkla barnbesviken. Men ett nytt mail skulle komma. Fred missade det. Inte förrän vi ätit middag och han kom till teatern vid halv sju fick han nyheten, att hon bestämt sig för att ändå köra, med understudyn i vingen ifall krafterna sinade. Jag hade gått till hotellet för att byta om och skrek rakt ut, gjorde hoppsasteg på höga klackar hela vägen till operan. Alltså den anspänningen i salongen när inspicienten vandrade ut på scenen för att informera om läget. "Oh dear.." från bänkraden bakom. Ingen visste ju. Och sen utbrottet av lättnad och lycka från 2500 pers!

Efter föreställningen blev jag inviterad till Glenns loge. Det blev ingen selfie att visa för min hungriga ensemble, det kändes inte läge. Glenn i sminkrock och fnulhår, så privat. För det var bara Glenn, Sunsets två producenter, en väninna, Fred, jag och... Rufus Wainwright! ⭐ Tror det var honom vi hade att tacka för att hon valt att spela, att han var på kort besök i stan och annars skulle missa. Dirigent Michael Reed (kompositör till Garbo the musical som Fred och jag medverkade i 2002) och de andra två huvudrollsinnehavarna stack också in huvudena ett litet tag. Vi skålade i champagne och småpratade. Jag fick ge Glenn en kram och uttryckta min beundran och tacksamhet. Bästa måndan' ever!

FRED

Den här killen har jag haft äran och glädjen att jobba tillsammans med i sex produktioner, i Garbo The Musical, Skönheten och Odjuret, Grabben i graven bredvid, Les Misérables, Evita och Rebecca. Han är en mycket kär vän och en av världens absolut bästa sångare och musikalartister. Inget kan vara mer rätt än att just han handplockats till rollen som "Max" när Glenn Close återuppstår som Norma Desmond på majestätiska English National Opera! Även om hon just idag är för svag för att äntra scenen är det värt allt att få uppleva Fred Johanson up where he belongs!

HON ÄR SJUK

Mail har gått ut till ensemblen. Besvikelsen.... känns.

WIMPOLE STREET 27 A

TRE SÄTEN BARA TILL MIG = SÄNG

LONDON

Det blev ingen "Phantom". Inte den här gången heller. Det fanns inga biljetter. Föreställningen har spelats på Her Majestys Theatre i West End i tjugoåtta år men inte en enda plats fanns hur mycket man än var beredd att betala, inga återbud och inga sista minuten-biljetter. Vi hann däremot med tre andra shower. Här står vi utanför Prince of Wales Theatre tillsammans med Li-Tong Hsu som spelade "Kim" mot Philip i "Miss Saigon". Hon var i London för call-back "Elphaba" i "Wicked". Vi har precis njutit av fantastiska "Book of Mormon", måste ses!! Fick två nya idoler, Stephen Ashfield som spelar "Elder McKinley" och Alexia Khadime som spelar "Nabulungi". Vi var även och såg vackra "War Horse" och hängde med den här killen -
James Greame var den tredje skådespelaren i världen att axla rollen som "The Phantom" och givetvis hade han massor av anekdoter från åren bakom masken. James tog med oss lite off West End, till The Union Theatre där en annan utav Andrew Lloyd Webbers musikaler spelades, "The Beautiful Game" från 2000 som omarbetats med en ung och superbegåvad cast.

God morgon från London!

Satt på ett plan ner till Malmö tillsammans med Philip Jalmelid och råkade yppa att jag aldrig sett Phantom of The Opera. Jag var fullvuxen, boende i Stockholm och redan musikalnörd när Phantomen gick på Oscars och slog My Fair Ladys publikrekord med sina 1173 föreställningar under sex år. Men jag lyckades aldrig komma iväg. Den här informationen fick min kollega att stum bara stirra rakt fram i flera minuter, uppenbart chockad. Sen förklarade han att så fort vi landat skulle flygbiljetter bokas och idag, knappt en vecka senare vaknar jag i London med en mission!