4 okt. 2016

SJu och femton

Står stilla i Linköping. Dom lyckas inte koppla isär tåg-seten. Det är min premiärtur med X3000. Nytt o fréscht. Positivt att kunna åka direkt till Jönkan utan byte och bra att dom placerat djurvagnen i ena änden av tåget så rädda och allergiska inte är tvugna att passera. Går till bistron. Den är ful, steril, utan sittplatser och bemannad med ett påklistrat leende som avkräver mig fem kronor när jag ber att få ta en pappersmugg till Muffins vatten. Jag "kan ju inte loova att komma tillbaks och köpa nåt senare". Att jag pröjsat sexhundra för resan.. Tar fram mitt svarta PRIO-kort, ber om mitt gratiskaffe, häller ut kaffet och tackar för mig. Vi står fortfarande stilla. Personalen skrattar och busar med varandra och snäser av en resenär som klagar över att luftkonditioneringen är avslagen. Muffins är kissnödig, men tågvärden vill inte öppna dörrarna. "Tänk om alla skulle få för sig att gå av", förklarar hon. Suck. En "sån" dag. Min längsta relation vid sidan av familjen har jag med dig, Sj. Tjugosex år. Jag vill göra slut. Dessa regelbundna gisslandraman. Nu backar vi...