???

Chauffören berättar att alla flyg har landat före tidtabell, flygbussen är helt full MEN måste stå och vänta i femton minuter och avgå prick på tid. Chauffören sitter på helspänn och trycker på bagareluckestängnings-knappen exakt tio sekunder före utsatt avgångstid - sånt kommer jag aldrig fatta.

SLUT PÅ SEMESTERN

GLAD MIDSOMMAR

Tre veckors paus från repetitionerna och jag har dragit lite längre söderut.

LONDON

Det blev ingen "Phantom". Inte den här gången heller. Det fanns inga biljetter. Föreställningen har spelats på Her Majestys Theatre i West End i tjugoåtta år men inte en enda plats fanns hur mycket man än var beredd att betala, inga återbud och inga sista minuten-biljetter. Vi hann däremot med tre andra shower. Här står vi utanför Prince of Wales Theatre tillsammans med Li-Tong Hsu som spelade "Kim" mot Philip i "Miss Saigon". Hon var i London för call-back "Elphaba" i "Wicked". Vi har precis njutit av fantastiska "Book of Mormon", måste ses!! Fick två nya idoler, Stephen Ashfield som spelar "Elder McKinley" och Alexia Khadime som spelar "Nabulungi". Vi var även och såg vackra "War Horse" och hängde med den här killen -
James Greame var den tredje skådespelaren i världen att axla rollen som "The Phantom" och givetvis hade han massor av anekdoter från åren bakom masken. James tog med oss lite off West End, till The Union Theatre där en annan utav Andrew Lloyd Webbers musikaler spelades, "The Beautiful Game" från 2000 som omarbetats med en ung och superbegåvad cast.

God morgon från London!

Satt på ett plan ner till Malmö tillsammans med Philip Jalmelid och råkade yppa att jag aldrig sett Phantom of The Opera. Jag var fullvuxen, boende i Stockholm och redan musikalnörd när Phantomen gick på Oscars och slog My Fair Ladys publikrekord med sina 1173 föreställningar under sex år. Men jag lyckades aldrig komma iväg. Den här informationen fick min kollega att stum bara stirra rakt fram i flera minuter, uppenbart chockad. Sen förklarade han att så fort vi landat skulle flygbiljetter bokas och idag, knappt en vecka senare vaknar jag i London med en mission! 

MUSIKALARTISTER ÄR ETT RESANDE FOLK

Av mina snart tjugo år i branchen inser jag att jag veckopendlat typ femton plus sex år under utbildningsåren i Göteborg. Det är livet som svensk musikalartist, det! (med Mikaela Tidermark)

FÖRFEST

Blir firad i förtid på planet hem!

Hinnamedsistaplanet-kompromiss.

VAGN 6

Sitter i boskapsvagnen (6:an för er oinvigda) och har en sån där tjattermatte bakom ryggen som försöker släta över att hon snålat och inte bokat rekommenderat antal säten för sin stinkande 60 kilos rottis med att konversera högljutt och målande om bestens proteinallergi och avföringsstruktur. Har anhållit om avlivning hos konduktören före Alvesta.

Osby.

I Osby hängde en bekant affisch från 1995 då jag gjorde min scenskole-praktik på Riksteatern. ELVIRA MADIGAN med Maria Rydberg, Peter Gröning, Gunilla Backman, Fredrik Lycke, Peter Getz, Kent Malmström m fl. Jag spelade Elviras syster Gisella.

Lite trött idag.

Strax slut för denna afton och jag ska ta tåget tillbaks till Helsingborg där jag lever andra halvan av mitt skåneliv, andra halvan av mitt arbetsliv. Längtar till våren.

Understudies.

På väg till Skåne.

London

Är i London och kollar in när Helen sjunger sin paradroll på Royal Albert Hall.

Dags att fara hem

Det här vädret... Bara grått grått grått. Noll grader, regn och blåst. Hade fixat allt klart igår kväll så att jag skulle ha gott om tid att strosa runt och shoppa de sista klapparna, men man pallar ingenting, det är bara mörkt och hysteriskt med folk.

Tog till slut tunnelbanan ner till South Ferry bara för att få lite öppen vy. Stod ett tag och försökte skönja Frihetsgudinnan där ute i dimman. Är mycket nöjd med min resa och bästa minnet blir helt klart Liza, inget toppade det. Och jag lovar - gärna New York igen men aldrig mer på vintern! Byes byes!

Road Show på The Public Theatre

Det började väldigt förkylt och krävde mycket lång het dusch, panodil samt roomservice från min amerikanske vän för att komma på banan idag. Temperaturen ute -4°. For ner till Village och kvarteren runt St Marks Place där jag bodde under min första New York resa, brunchade på Blu Café och såg sedan matinén av Stephen Sondheims Road Show. En pärla! Helt underbar. Vilket gediget musikteater-hantverk och strålande regi! Och Michael Cerveris så otroligt charmig och välklingande i rollen som Wilson Mizner.
Ikväll ska jag avrunda min resa med att gå and see what all the buzz is about, jag ska se Wicked.

Snöstorm!

Det har vräkt ner hela dan och kvällen och blåst snett från alla håll. Under ett par timmar klädde Central Park om till vinterskrud och ungarna var snabbt på plats med sina pulkor. Men temperaturen steg förstås och man har mest famlat och halkat runt i sjöar av modd. Försökte mig på lite julklappsjakt, men blev så totalt genomblöt att det bara inte funkade. När det var som värst tog jag skydd på svenskägda Fika och stärkte mig med kaffe och hallongrotta.

Kvällspromenad stalking Stephen

 

Ibland tror jag att jag kan åka skridskor. Det kan jag inte. Nåt genetiskt. Här på Rockefeller Center har jag försökt flera gånger och liksom trott att bara för att det är just här och för att det skulle vara så snyggt och som man var med i en film... men..näe, funka inte.

Gick förbi S port. Tyvärr blev det inget möte. Han var tvungen att ta en utflykt till Chicago för ett blixtmöte med James Lapine. Men E fick i prata med Honom i telefon i nästan en halvtimme!

Gypsy

 













Javisst! Tur hade jag och fick biljett precis i mitten på femte bänk! Jättefin föreställning var det med en fantastisk cast. Alla har ju en sån jäkla bredd i sitt artisteri, man blir både avis och superinspirerad! LuPone, helt fenomenal förstås och sjunger som en gudinna men kändes till en början lite forcerad, lite väl mycket "på rutin". Men i andra akten slappnade hon av och rev ner taket i "Rose´s Turn". Jag grät. Men bäst var klart de gamla stripporna i "You Gotta Have A Gimmick"!

När jag kom ut från teatern rådde kalabalik. Daniel Radcliff (Harry Potter) kom nämligen precis ut från sceningången mittemot...

Fortfarande uppfylld av Lizas show igår. Vilken comeback! Hennes röst var så stabil, och smal och snygg var hon, som att förflyttas minst tjugo år bakåt i tiden. Svårt att tro att något kommer att kunna toppa det här under veckan. Vädret är grått men stabilt och jag har spenderat en stor del av dagen på Upper East och på MoMa, där dom just nu har utställningar av Miró och van Gogh. Ikväll får vi se om min tur håller i sig, ska försöka se Patti LuPones Gypsy.