SÖNDAG I BROOKLYN

Strålande sol, pannkaksfrukost, loppmarknad, söndagspromenad över bron. I ❤ NY!

EN KLASSIKER

Inuti Grand Central Station ligger denna pärla. Skit i dom runda borden, bäst ambience i baren.

There´s no place like home

Hemma igen och grymt jet-laggad!
Tack och lov har jag inga åtaganden planerade. Ska bara ut och skaffa julsillen nu, calvados-smak får det bli, mums!

Dags att fara hem

Det här vädret... Bara grått grått grått. Noll grader, regn och blåst. Hade fixat allt klart igår kväll så att jag skulle ha gott om tid att strosa runt och shoppa de sista klapparna, men man pallar ingenting, det är bara mörkt och hysteriskt med folk.

Tog till slut tunnelbanan ner till South Ferry bara för att få lite öppen vy. Stod ett tag och försökte skönja Frihetsgudinnan där ute i dimman. Är mycket nöjd med min resa och bästa minnet blir helt klart Liza, inget toppade det. Och jag lovar - gärna New York igen men aldrig mer på vintern! Byes byes!

Road Show på The Public Theatre

Det började väldigt förkylt och krävde mycket lång het dusch, panodil samt roomservice från min amerikanske vän för att komma på banan idag. Temperaturen ute -4°. For ner till Village och kvarteren runt St Marks Place där jag bodde under min första New York resa, brunchade på Blu Café och såg sedan matinén av Stephen Sondheims Road Show. En pärla! Helt underbar. Vilket gediget musikteater-hantverk och strålande regi! Och Michael Cerveris så otroligt charmig och välklingande i rollen som Wilson Mizner.
Ikväll ska jag avrunda min resa med att gå and see what all the buzz is about, jag ska se Wicked.

Snöstorm!

Det har vräkt ner hela dan och kvällen och blåst snett från alla håll. Under ett par timmar klädde Central Park om till vinterskrud och ungarna var snabbt på plats med sina pulkor. Men temperaturen steg förstås och man har mest famlat och halkat runt i sjöar av modd. Försökte mig på lite julklappsjakt, men blev så totalt genomblöt att det bara inte funkade. När det var som värst tog jag skydd på svenskägda Fika och stärkte mig med kaffe och hallongrotta.

Kvällspromenad stalking Stephen

 

Ibland tror jag att jag kan åka skridskor. Det kan jag inte. Nåt genetiskt. Här på Rockefeller Center har jag försökt flera gånger och liksom trott att bara för att det är just här och för att det skulle vara så snyggt och som man var med i en film... men..näe, funka inte.

Gick förbi S port. Tyvärr blev det inget möte. Han var tvungen att ta en utflykt till Chicago för ett blixtmöte med James Lapine. Men E fick i prata med Honom i telefon i nästan en halvtimme!

Gypsy

 













Javisst! Tur hade jag och fick biljett precis i mitten på femte bänk! Jättefin föreställning var det med en fantastisk cast. Alla har ju en sån jäkla bredd i sitt artisteri, man blir både avis och superinspirerad! LuPone, helt fenomenal förstås och sjunger som en gudinna men kändes till en början lite forcerad, lite väl mycket "på rutin". Men i andra akten slappnade hon av och rev ner taket i "Rose´s Turn". Jag grät. Men bäst var klart de gamla stripporna i "You Gotta Have A Gimmick"!

När jag kom ut från teatern rådde kalabalik. Daniel Radcliff (Harry Potter) kom nämligen precis ut från sceningången mittemot...

Fortfarande uppfylld av Lizas show igår. Vilken comeback! Hennes röst var så stabil, och smal och snygg var hon, som att förflyttas minst tjugo år bakåt i tiden. Svårt att tro att något kommer att kunna toppa det här under veckan. Vädret är grått men stabilt och jag har spenderat en stor del av dagen på Upper East och på MoMa, där dom just nu har utställningar av Miró och van Gogh. Ikväll får vi se om min tur håller i sig, ska försöka se Patti LuPones Gypsy.

Med en gnutta flax!

Som alltid är jag ute i sista minuten och klockan sju denna kväll hade jag fortfarande inte lyckats hitta nån biljett till någon av dom föreställningar jag planerat att se. Allt utsålt. JA, jag vet att jag borde ha fixat det mycket tidigare, men just att planera och ha framförhållning tillhör inte de talanger jag begåvats med. Jag hade precis beklagat mig för min vän E på telefon över hur pinsamt det skulle bli att kanske komma hem utan att ha fått se en enda Broadwayshow, men så fick jag ett ryck och gick tillbaka till Palace Theatre, där min stora idol Liza Minelli just nu har sin föreställning och där jag tidigare under kvällen fått nobben. Så fort jag kom innanför dörrarna hörde jag att en kvinna framme vid kassan försöka returnera en biljett. Vi var snabbt en liten grupp framme och som tur var, var det mig som kvinnan förbarmade sig över. Hon hade fått biljetterna i födelsedagspresent av sin son som tjänstgjorde i Irak och som nu tyvärr plötsligt fått sin permission indragen. Biljetten visade sig vara på sjunde bänk, mitt på parkett och föreställningen... ja..jag kan bara säga JÄÄKLAR! Broadways egen naturkraft och själva anledningen till att jag valde att bli musikalartist is alive and well and KICKING ASS at The Palace!

Vädret har växlat

Så där, ja.. tänkte väl att det var lite för bra för att vara sant. Visserligen inga minusgrader men snöblandat och bitande. Har varit runt på stan och shoppat noter bl a och spenderat en hel del tid med att försöka få tag på musikal-biljetter. Ser tyvärr ganska mörkt ut, får försöka hitta några sista minuten..eller nåt..hm....

Framme!

Jag har aldrig frusit så mycket som i New York. Man kan tro att man som nordbo borde vara ganska härdad, men här är kylan påträngande fuktig och obarmhärtig. Tre gånger tidigare har jag gästat staden kring juletid och varje gång drabbats av fullkomlig köldchock och svurit att aldrig göra om samma misstag.

Därför hade jag denna gång förberett mig väl och iklädd dunjacka, långkallingar, yllemössa med tillhörande halsduk, fårskinnsfordrade vantar och curlingkängor stod jag beredd OCH som en fullkomlig idiot(!)i ett Newark badande i sol, med klarblå himmel och TJUGO GRADER varmt!

Taxin från Grand Central hade alla rutor nervevade och i Bryant Park satt folk och käkade glass och fikade i bara skjortan(!) Jaha...suck! så nu är det bara att gå och skämmas som nån sorts malplacerad yeti imorgon och jaga vårjacka. Ja ja.. det är i alla fall en jäkla kick att vara här igen och trots att jag inte sovit på närmare trettio timmar var jag tvungen att ta en rejäl eftermiddagspromenad och ta in de välbekanta dofterna av matos, klor, ren skit och rostade mandlar. Imorgon väntar fullspäckat schema. Tjo!

Nu far jag till New York!

Igår spelade vi de två sista föreställningarna av Ladyn för den här säsongen. Nu väntar tre veckors juluppehåll och jag startar ledigheten med en vecka i New York. Där ska jag träffa vänner, se lite shower förstås och gå på ett spännande möte.