"PAUS"

Har legat sjuk i Covid i veckor. Jag tror att jag är anställd vid Östgötateatern, det ser ut så om man googlar, i en utmärkt föreställning som heter Come From Away, som ni borde åka och se, men det är ingen som har sett mig där på länge. Blev sjuk veckan före premiären och har nu missat bägge efterföljande understudy-veckor. Hur ska det gå? Idag tog jag mig till trädgården - ooo, så läkande! Smörsteker, omstartar.

UNIK FÖRESTÄLLNING

Jag borde ha en helt annan bild här som illustration, en bild på kvällens hjälte, men vi var alla upptagna med att vara fascinerade så det var ingen som knäppte av.
Det är fortfarande sjukdomstider, vi befinner oss fortfarande i en pandemi och på teatern får vi trolla. Ikväll gjorde Pontus Plaenge ett makalöst inhopp. Med endast ett dygns varsel hoppade han in och briljerade i rollen han aldrig tidigare närmat sig, rollen som Kapten Georg von Trapp. Vi bockar och bugar! Jag fick bidra med personlighetsklyvning och spela både syster Margaretta och Baronessan Elsa Schræder. Prognosen säger att det kan bli samma uppställning imorgon. Jag hoppas lite på det, faktiskt. Dels för att jag älskar att vara 100% sysselsatt och så för att Pontus ska få ytterligare en möjlighet att lysa.

SKARPT LÄGE

Att repetera en föreställning i sju månader ... det har man inte varit med om tidigare. Har funderat över vad all den här tiden gett till resultatet. Blev det nån skillnad? Går vi till premiär fullständigt blasé eller med större självförtroende än någonsin? Från min utsiktspunkt är upplevelsen att det blev exakt som efter åtta veckor. Våra skådespelarhjärnor har efter alla år väl inkörda spår, så även om vi inte är helt medvetna om det, har dom fullständig koll på var exakt i processen - om än utdragen - vi befinner oss och portionerar ut byggstenarna vid bestämda tidpunkter. Självförtroendets toppar och dalar, den djupare förståelsen, tvivlet, adrenalinet. Jag har dansat fel på samma ställe i två månader i stället för vid två tillfällen. Det är inte skarpt läge förrän det är skarpt läge.

Nu är det skarpt läge och längtan efter att få möta och utvecklas tillsammans med den lilla publik som får lov att komma är i a f stor, större!

SOLONG, FARVÄL, AUF WIEDERSEHN...

Efter sex månader med huvudvärk, syrebrist och anspänning bakom masker på avstånd fick vi en dag tillsammans i frihet. Sista dagen före sommarlovet. På scen med orkester, med ljud, ljus, smink och kostymer. Vi hade alla dubbeltestat oss för att slippa sjunga med munskydd och som ytterligare försiktighetsåtgärd fick flera gå av och sätta sig i salongen när det var dags för de mer befolkade scenerna där det är svårt att hålla tillräckliga avstånd. En liten utspridd publik fanns på plats bestående av barnens föräldrar och några representanter från huset. Sound of Music skulle ursprungligen haft premiär första veckan i mars. Nu blir det istället i slutet av augusti och vi har hamnat i en urmärklig situation. Flera utav skådespelarna har andra åtaganden i höst och kommer alltså aldrig spela musikalen dom repeterat i ett halvår. Men riktigt än behöver vi inte ta farväl. På onsdag gör vi en konsert uppe på Kulturhusets tak som vi kallat UNDER NUNNEDOKET, startid 17.30. Välkomna dit!

LYCKLIG

Jag är så lycklig och tacksam för att jag haft turen att vara anställd och frisk under den här märkliga tiden som varit, som är så prövande och orättvis för vår bransch - att få ha ett sammanhang, lön(!), trygghet, en loge, kollegor betyder allt.
Idag ska vi få pröva att spela teater igen för en liten inbjuden publik - det är ett stort privilegium.

REPSTART

Isolerade i rutor med lite olika utsnitt och dekor. Min är grön med motljus från balkongdörrarna. Telefonen balanserar på en bok på en uppochnervänd ishink med stöd av en hantel. Bredvid balanserar en havrelatte.

Idag hade jag min första arbetsdag. Den var inte så arbetsam. Sound of music repeteras från kök och vardagsrum. Vi ska läsa manuset och läsa manuset igen och läsa manuset igen och sjunga går ju inte, absolut inte körinsatser, en får gnola solo och barnen, dom har skärmvana, men det här spelet erbjuder inte mycket action, dom måste peppas! Hej o hå! Tacksam att ha jobb o inkomst.

SÄG HEJ TILL PUBLIKEN!

Vi kommer alltså att spela för en publik om max 50 personer. Sällskapen får sitta utspridda i salongen som har plats för över 1400. Teatern var framsynt och investerade i ett nytt fint ljudsystem och åtta kameror som ska streama föreställningarna hem till publiken i tv-soffan. En bra lösning som nöden kräver, men ett klent substitut för mänsklig kontakt. Det kommer ta ett tag att vänja sig vid tystnaden och avsaknaden av bollpartner. Vi är närmare 100 personer på och runt scenen och kontrasten... ekar.