STOCKHOLM HUVUDSTAD I NORRLAND

FRÅN DET ENA TILL DET ANDRA

Nu har vi spelat tre föreställningar på raken av Ladyn, som ska få sin andra premiär på Malmö Opera på onsdag. Det blir nervigt. Vi har bara en knapp timme på oss före föreställningen att vänja oss vid nytt ljud och scenrummet som där blir tre meter djupare. Stockholmstidningarna vässar sina pennor. Dom har inte varit här och tyckt än, kommer tydligen allihop på onsdag. Jag styr kosan mot Stockholm ett par dar, men först en avstickare till Simrishamn för affischfotografering! Anna Kesar och fotograf Lars Jacobsson sorterar oss. Urpremiär för CHRISTINAS VAL på Chritinehofs slott i sommar!

RESKAMRATEN

HEJDÅ STAN

"LEDIG"

Va? Är klockan redan? Tåget går om tjugo?! Parfymflaska krossas mot stengolv, skovel, skovel...AJ!! Kläder, väska, koppel. Skit då, hund! Ät inte kräks - spring!! Måste hinna köpa hallonsmoothie! Vägrar bli förkyld! Hallon är naturens penicillin, någon trovärdig är helt säker på det. Hinner! Puh! Byte i Lund, hinner kaffe. Vad säger du? Inställt? Insnöade? Var jag? Oxie. Ok, så vi kör ändå?

Det är Trettondan. Vi har ledigt från repetitionerna på My Fair Lady och jag ska passa på att träffa gänget kring sommarens musikalsatsning ute på Österlen.

Det pågår snöstorm utanför Pågatågsfönstret. Tunna blöta skinnstövlar. Johan Wikström hämtar upp två snögummor i Svarte. Han och jag har inte jobbat ihop sen Bröderna Lejonhjärta.
Vi krypkör till Tomelilla. Där har stormen lagt sig och världen har blivit diamantbeströdd glasstårta med maränger och vispgrädde.

Hemma hos Lars och Ingrid Bejmar bjuds det på varma sockar, nybryggt och hemmabakt. Och pipparkagor. Muffins får knäckebröd. Dåligt bordskick på annans köksgolv...skovel, skovel. Vi läser och lyssnar. Det är första gången. Ingrid har gjort kycklingpaj. Det finns en till i ugnen. Till akt två finns det varm hasselnötskaga åsså.

Sen bråttom igen. Tåget går om tolv. Plogbilen kunde ha varit mer noggrann. Ser på håll att det kommer in nu. Gatan vi kör på gör motstånd och - leder inte till stationen?! En minut till avgång! Pulsar i knädjupt. Måste hinna köpa biljett också! Fruset finger pickar pinkod. Tåget bakom ryggen nu, tyst, avslöjar inget. Jag hör signalen, dörrarna.. Muffins och ena halvan av kopplet hinner. PANIK! Ropa, slå, bända! Dörrparet flyger upp igen och där, där sitter Elisabet Ljungar. Vi har inte jobbat ihop sen Bröderna Lejonhjärta. Hon och hennes röda resväska ska av i Svedala för att flyga hem till Norrlandsoperan. Det här är inte djurvagnen men konduktören ger dispens, tycker att jag ser ut att behöva en kompis.

Info: Öresundståg går snabbt, stannar bara vid utvalda stationer men luktar uteliggare. Pågatåg däremot är fräscha, men.. ..Teckomatorp... Mörarp...

Nu är det nattsvart, iskallt, barmark. Nu är vi hemma igen. Nyckeln i låset. Visst, fan! Acca Kappa White Moss 100 ml, 730 spänn. Det är för kallt för att vädra. Stänger dörrar. Två scener måste läsas på tills imorgon. Lycka till, Lindy Larsson, lycka till! Den spanska rekan ets med majonzzzzzzz...

HELSINGBORG

Ställde precis väckarklockan på 06:15. Jag är fortfarande i Helsingborg. Vi började repa My Fair Lady förra veckan och håller på med det fram till halv fem imorgon eftermiddag. Sen är det jullov. Jag kommer att stanna en dag extra för att styra upp lite kring hunden vår. Ska upp i ottan imorgon och lämna på dagis. Det är inskolningsdag. Vi har varit på besök tidigare men för att få börja krävs utöver det två halvdagar då man provar, skolar in. Det är precis som med barn.

Det har varit ett jäkla sjå med min hundkompis dom här dagarna. Muffins är en supercool liten madame, social med både människor och hundar, orädd, nyfiken och galet pigg för sin ålder. En svaghet finns dock. Hon får panik när hon lämnas ensam på nya platser. Hemma klarar hon sig utmärkt i fem timmar men i ny stad och ny lägenhet kan det bli kaos. Till en början. Hon vänjer sig förstås efter ett par dagar men det tillät inte grannarna henne att göra här. I tisdags blev jag tvungen att gå ifrån henne i nästan fyra timmar när vi hade kollationering. Hon skällde oavbrutet i tre av dom. Upprörda grannar ringde hyresvärden TROTS att jag dagen innan tyckte att jag hade varit förutseende och gått runt till alla i huset och informerat om att vi var nyinflyttade och att det kunde bli en del missljud från lägenheten de första dagarna. Skulle aldrig gjort det. Det blev som en inbjudan att lyssna extra och ta chansen att klaga. Jag blev tvungen att lämna henne till en vilt främmande hundvakt som jag hittade på nätet resten av veckan för att inte bli vräkt. Hundvakten visade sig sen själv ha gått till jobbet och lämnat Muffins ensam i stort sett hela dagarna. Stackarn var helt hysterisk och hade skrikit sig fullkomligt hes när jag kom för att hämta henne. Jag fick åka och köpa svindyra kapslar och spray med ångestdämpande feromoner, som inte hjälpte.. Idag blev jag tvungen att lämna henne igen, bara två timmar, men fick spetsa medicineringen med Stesolid. Det funkade inte det heller. Usch! Känner mig inte alls rustad att vara med hund 100%. Hur det ska gå när vi börjar spela, det vet ingen.

(Ifall man glömmer)

Men annars är det bra. Vi hade en inspirerande kollationering med stor uppslutning från Operan. Chef Bengt Hall höll tal och uttryckte väldig entusiasm för produktionen (My Fair Lady är hans favoritmusikal). Vi fick se skisser på scenografi och kostymer för första gången gjorda av danska scenografen Helle Damgård. Ursnyggt, femtiotal. Och så läste vi och sjöng igenom verket förstås. Mycket är struket i den här versionen. Halva Doolittle är borta och en stor del av Elizas första scen hemma hos Higgins t ex. Men jag reagerade inte så mycket nu när vi läste som när jag först fick manus. Det känns som det hänger ihop. Skönt. Har förtroende för vår regissör och vill vara öppen för nytt tänk. Musikalen behöver det.

Det är en jätteskön, vuxen ensemble. Dom flesta har jag jobbat med tidigare. Lindy och jag gjorde Evita, Jonas Schlyter och Nils Närman var med i Doktor Zjivago. Suzanne jobbar i Malmö Operas kör och har varit kollega i åtminstone sex produktioner. Jörgen Düberg var gästlärare i drama när jag gick på Balettakademien och regisserade mig som "Kung Kreon" i Antigone. Frida Engström träffade jag när vi var solister på förra årets Nyårskonserter och Tomas Bergström var med i Les Misérables i Värmland, där också Bengt Krantz spelade min pappa. Nya bekanskaper är Maria Streiffert, Dardan Makraqi och Håkan Mohede. Vår regissör Anna Novovic var tidigare chef för teatern här men jobbar numera med Malmö Sommarscen blandat med regiuppdrag här och i Stockholm.

Helsingborg är en en riktig sagostad. Här lever man gott. Och billigt. Noterat 40 spänn för en stor smoothie (hemma 89), 250 för en stor flott kungsgran (hemma från 1.000), 23.000 för en kvadratmeter jugenthus mitt i cityidyllen (hemma från 100.000). Folk beter sig som folk, möter blicken, hälsar, småpratar kanske lite och önskar varandra god jul. Ingen stressar och ingen uppfattar när jag stressar. Får inget gensvar alls när hoven börjar skrapa i väntan på förmiddagens sojalatte. Det är bara jag som lider av mina korta marginaler. Kär i stan. Tror att jag är en småstadsmänniska

Man tittar på Danmark eller åker dit, morgonprommar längs stranden, bastar och tar ett dopp på Kallis efter jobbet. Ljuset här, alla utsikter, myllret av små butiker och restauranger - det är nog förresten mitt, ja kanske inte största problem just nu för det är ju jycken men det är helt klart ett problem att det finns så fruktansvärt mycket god mat överallt. För jag måste äta den, oavbrutet. Jag är fullkomligt gränslös när det gäller mat (god mat). Första kvällen blev det Moules Frites på bedårande La Petite, nästa Pasta Bolognese och ostbricka på Ohlssons Skafferi. På min gata ligger ett underbart franskt boulangerie med ljuvliga croissanter, en riktigt bra Rawfood och i mitt hus, en prisbelönt Sushi. Sen har vi Peter Beiers Chocolaterie runt ena hörnet och sveriges mest välsorterade lakritshop runt andra. Dom har vunnit pris för sin salmialkola tre år i rad. Min senaste gastronomiska upplevelse fick jag på Rådhustorget där det står en dansk och steker asiatiska BAO burgers på ekologiskt kött i en liten vagn. Det här blir bra. Bara jag får ordning på hundpassningen.

Hade ett trevligt samtal med teaterchefen på den teater där jag ska göra det där fortfarande hemliga musikalprojektet nästa höst. Tydligen har en annan av landets musikteaterhus hört av sig och bett att få ta över produktionen när vi är klara. Osedd. Strålande! Inkomst tryggad och arbetet med en sjukt ball roll förlängt!

Nu ska jag sova. Imorgon måste rösten vara i trim för då ska allt material sjungas igenom, om och om och om igen. Det stormar utanför. Muffins har gjort sig till en kringla under täcket.

GRILLAT ÄR GODAST

Gästlägenhet nr 26 i ordningen ligger mitt i stan med stora rum, två balkonger, walk-in closet och öppen spis och... aha! Eldningsförbud? ... #lägenhetenjagtjatademigtilleldadejagupp

SÖDERUT

Väntan är över. På tisdag startar repetitionerna av My Fair Lady på Helsingborgs Stadsteater.

OM MAN STÅR HÄR FUNKAR INTERNET

CHECKING IN

Jag är i Skåneland IGEN! Imorgon arla, klädprov. Sen musikalisk instudering och möte i Köpenhamn.

TYST PANIK PÅ KASTRUP

Chauffören missförstod. Vi var på väg mot 19:25 från Sturup när jag plötsligt ser Öresundsbron sträcka ut sig framför oss. Finns inte tid för u-sväng i Danmark. Googlar desperat efter senare flyg, utan framgång. Inne på Kastrup får jag tag på sista platsen i en SAS-kärra. Sista avgången. Hundvakten har hört av sig och är sjuk. Jycke skulle hämtas senast 22:00..😑

Hemma.

Det känns skönt efter tre rätt intensiva dagar. Vi gjorde två konserter igår. Först en matiné för teaterombuden och sen en kvällsföreställning för betalande publik.

Härliga musikaliska upplevelser bjöds det på – nytt favoritstycke, ouvertyren "Potpurri" från "Die Schweigsame Frau" av Richard Strauss fick mig att vilja sitta i orkestern. Kan inte bestämma mig för vilket instrument. Dröm att få uppleva Irving Berlin med stor orkester och med Linda Olsson och Roine Söderlund som "Ginger" och "Fred". "Top Hat" hamnar högst på listan av musikaler jag vill se nästa säsong. Åsa Fång, Nina Norblad och André Persson Gintner gjorde brevscenen med döda mamman ur "Billy Elliot" som nog är den finaste musikal jag sett. Jag tycker musikalen slår filmen. Såg den i London när jag blev fast i det berömda askmolnet och behövde fördriva tid. Hade inga förväntningar och blev helt knockad. Så kul att den kommit hit nu och att man hittat så många begåvade killar till rollerna. Det är inte klart än vem som får spela vad men jag vet att 16 otroligt begåvade 10-12 åringar sliter hårt på Base23s Billy-skola just nu för att klara sista gallringen. Tre lag behövs, tre "Billys" och tre "Michaels". Seriöst mycket Kleenex lär också behövas för att inte drunkna när det är dags!

JO-JO

Efter dagens musikaliska rep och soundcheck väntade en bil med chaufför Fredrik utanför sceningången för att skjutsa mig till Helsingborg. Där har Stadsteatern publikträff idag och biljettsläpp och jag ska försöka hinna prata lite och sjunga från "Ladyn. Sen snabbt tillbaks till Operan för genrep.

06:13 mot Malmö

Har sovit 1 timme. Varför blir det alltid så?

Tåg.

Tåg är trivsamt, har jag kommit på. Idag har jag spenderat drygt åtta timmar på tåg fram och tillbaks till ett möte om ett projekt som, om det blir av, skulle kunna bli det roligaste jag nånsin gjort. Lite oroväckande bara att det var första april just idag.

Resan började lite oläckert med att jag - med av någon anledning vidöppen ryggsäck - fick en tackling av ett par tonårstjejer och spillde ut hela min stora ekologiska sojalatte från Barista över sätet i "boskapsvagnen" och sen låg i vägen på alla fyra i gången och skovlade deodorant m.m och sa "shit" ett par gånger för mycket framför Björn Kjellman, visade det sig. Känner inte honom. 
Sätet fullständigt nedspillt, tåget fullständigt fullbokat sånär som på EN enda ledig stol - handikapp-platsen bland de kortväxta, snoriga i "7:an". Dit blev jag nu hänvisad. Klarade en kvart. Jag är sångare!

Räddningen hette Birgitte, en rejäl och len-röstad danska i övre sextioårsåldern som sett min olycka som en möjlighet för sin dvärgschnauzer "Sancho" att få lite avstånd till Björn Kjellmans labradoodle "Brors" dåliga morgonhumör, som varit hennes "shit" den här morgonen. Medan jag emigrerat till 7:an hade hon styrt upp, hämtat servetter, torkat av och låtit sina sommarstuge-brallor patineras lite till. När jag osalig kom vandrandes tillbaks mot en ståplats i bistron erbjöd hon mig det rena sätet, helt torrt nu och avväpnade all min stress med ett underbart samtal som räckte ända till Nässjö, om allt mellan klorhexidin för hundgaddar till leukemin som tog hennes man för bara drygt en månad sen. Hon var på väg till deras gemensamma sommarhus för att röja upp och förstå.

På vägen hem från mötet träffade jag Petros. Han satte sig lite sådär omotiverat väldigt bredvid och la några papper lite sådär omotiverat i mitt synfält bredvid min nya lilla oekologiska sojalatte från Espresso House. Jag är inte jätteförtjust i omotiverat bredvid och sände inte ut värme. Petros tog inte in det. Han var ensamkommande flykting från Syrien. För nio månader sen hade han varit med eget företag i miljonstaden Aleppo, nu var han med brustet hjärta i Nässjö. Han hade bara ett ord för sitt hemland - helvetet. Han hade bott i Aleppo tillsammans med sin mamma. Det var när hon dog för ett år sen han tog beslutet att försöka fly till Sverige. Hans bror och syster, som båda hunnit bilda familj fanns kvar i Syrien utan något hopp om att kunna ta sig därifrån.

I förmiddags hade Jesus skänkt Petros två ofattbara gåvor: ett löfte om arbete på en restaurang och uppehållstillsstånd. Det var de papprena han hade lagt sådär lite nära för att jag skulle se. Han var så stolt. Jag fick läsa och bekräfta undret medan Petros nickade och följde min blick. Precis som jag, uttryckte han en viss oro över dagens datum. Sen pratade vi Malmö kontra Stockholm och godis. Det räckte ända hem.

Baglady.

På tåget idag två kvinnor, mor och dotter, katt i bur. Mamman i sjuttioårsåldern har allt i påsar, allt inslaget. Biljetten i plastficka i plastpåse. Godispåsen av papper i plastpåse knyts upp, hand gräver, värderar, sorterar, plockar ur, små kolor i blankt papper inspekteras, delas. Papper vecklas ut, skrynklas ihop, läggs i en separat påse. Påsar knyts ihop igen. Ny påse med frukt, ny påse med vatten i plastflaska, korsord i plastpåse, små paket med pappersservetter, kattmat, nycklar, handspriten har sin. Vissa människor har svårt för ljudet av bett i hårt äpple, doften av bruna bananer. Jag har lite svårt för prassel. Det är inte min påse, helt enkelt. Hässleholm nästa.

Flytten går.

Adjö gästlägenhet! Du har varit rymlig, sparsamt möblerad, döda plantor och med lite lutande  trasiga grejer i hörnorna. Från början flottig, odiskad, fläckig. Centralt belägen med pålitligt bredband, tysta grannar, men ett jävla liv utanför, speciellt på lördagarna då han med mikrofonen är samhällsengagerad. Jag kommer inte att sakna dig värst. Jag hittade aldrig tvättstugan eller soprummet, men köpte några kuddar och ljuslyktor och ett dubbellakan till din dubbelsäng eftersom teatern inte ville låna ut ett sådant då deras lägenhetsbestånd, enligt dom, inte innehåller dubbelsängar ... Imorgon startar nya produktioner, artister i rörelse, 65-kronors taxis rullar mot Mazetti-fabriken. Zjivago-ensemblen ska kampera där den resterande tiden. Lite krångligt, men blir mysigt också :).

Plötsligt händer det!

Vilken vacker morgon! Jag tar det lugnt, jag tar tåget. Åkte hemifrån i tid och blev inte oroad av den långa kön till Barista. Skrek inte ursäkta till någon på perrongerna och stod bara alldeles stilla i rulltrapporna, både ner och upp. SJ-personalan heter idag Annika och låter som en sagoberätterska när hon säljer in landgången med handskalade räkor och säger att vi gärna får komma och besöka henne i vagn 5 när vi vill. Jag glömde inte svank-kudden, inte mobilladdaren och det är inte min hund som gnäller i vagn 6 – plötsligt händer det!

Ressällskapet.

VÄRME

När jag kom hem från föreställningen igår och hängde av mig min vinterparkas tog jag beslutet. Klockan 06:00 imorse tog jag flyget från Köpenhamn till Palma de Mallorca. Doktor Zjivago har speluppehåll i nästan en vecka och jag ville inte missa chansen till mer sol och bad innan hösten omsluter helt. Oktober är den perfekta tiden att åka, om man har möjlighet. 30 i luften, 25 i vattnet, bara tre timmar hemifrån och utan den värsta turistträngseln. Fick själv välja vilket rum jag ville ha på mitt lilla favorit-hostel Corona.