Vilken vacker morgon! Jag tar det lugnt, jag tar tåget. Åkte hemifrån i tid och blev inte oroad av den långa kön till Barista. Skrek inte ursäkta till någon på perrongerna och stod bara alldeles stilla i rulltrapporna, både ner och upp. SJ-personalan heter idag Annika och låter som en sagoberätterska när hon säljer in landgången med handskalade räkor och säger att vi gärna får komma och besöka henne i vagn 5 när vi vill. Jag glömde inte svank-kudden, inte mobilladdaren och det är inte min hund som gnäller i vagn 6 – plötsligt händer det!