9:40 - 11:00 Kostymprov.

"LEDIG"

Va? Är klockan redan? Tåget går om tjugo?! Parfymflaska krossas mot stengolv, skovel, skovel...AJ!! Kläder, väska, koppel. Skit då, hund! Ät inte kräks - spring!! Måste hinna köpa hallonsmoothie! Vägrar bli förkyld! Hallon är naturens penicillin, någon trovärdig är helt säker på det. Hinner! Puh! Byte i Lund, hinner kaffe. Vad säger du? Inställt? Insnöade? Var jag? Oxie. Ok, så vi kör ändå?

Det är Trettondan. Vi har ledigt från repetitionerna på My Fair Lady och jag ska passa på att träffa gänget kring sommarens musikalsatsning ute på Österlen.

Det pågår snöstorm utanför Pågatågsfönstret. Tunna blöta skinnstövlar. Johan Wikström hämtar upp två snögummor i Svarte. Han och jag har inte jobbat ihop sen Bröderna Lejonhjärta.
Vi krypkör till Tomelilla. Där har stormen lagt sig och världen har blivit diamantbeströdd glasstårta med maränger och vispgrädde.

Hemma hos Lars och Ingrid Bejmar bjuds det på varma sockar, nybryggt och hemmabakt. Och pipparkagor. Muffins får knäckebröd. Dåligt bordskick på annans köksgolv...skovel, skovel. Vi läser och lyssnar. Det är första gången. Ingrid har gjort kycklingpaj. Det finns en till i ugnen. Till akt två finns det varm hasselnötskaga åsså.

Sen bråttom igen. Tåget går om tolv. Plogbilen kunde ha varit mer noggrann. Ser på håll att det kommer in nu. Gatan vi kör på gör motstånd och - leder inte till stationen?! En minut till avgång! Pulsar i knädjupt. Måste hinna köpa biljett också! Fruset finger pickar pinkod. Tåget bakom ryggen nu, tyst, avslöjar inget. Jag hör signalen, dörrarna.. Muffins och ena halvan av kopplet hinner. PANIK! Ropa, slå, bända! Dörrparet flyger upp igen och där, där sitter Elisabet Ljungar. Vi har inte jobbat ihop sen Bröderna Lejonhjärta. Hon och hennes röda resväska ska av i Svedala för att flyga hem till Norrlandsoperan. Det här är inte djurvagnen men konduktören ger dispens, tycker att jag ser ut att behöva en kompis.

Info: Öresundståg går snabbt, stannar bara vid utvalda stationer men luktar uteliggare. Pågatåg däremot är fräscha, men.. ..Teckomatorp... Mörarp...

Nu är det nattsvart, iskallt, barmark. Nu är vi hemma igen. Nyckeln i låset. Visst, fan! Acca Kappa White Moss 100 ml, 730 spänn. Det är för kallt för att vädra. Stänger dörrar. Två scener måste läsas på tills imorgon. Lycka till, Lindy Larsson, lycka till! Den spanska rekan ets med majonzzzzzzz...

"Hon borde blivit nedgrävd i ett hål, för det iskalla mordet på vårt modersmål"

Vi har börjat repa igen. Vi arbetar kronologiskt från början av pjäsen. I den här versionen av "Ladyn" är alla medverkande på scenen hela tiden och gör öppna byten av kostym och scenografi. Det brukar skapa sammanhållning från start och en trött ensemble före premiär. Vår kapellmästare tycker att vi har eoner av tid, vår regissör tycker att det är mer bråttom. Där håller jag med henne. Trots att vår uppsättning är hårt nedstruken (i orginal är musikalen tre och en halv timme med två pauser) vill den gärna växa ut. Mycket ska berättas och många spelscener lockar till utsvävningar. Kanske just för att så mycket text fattas.

Jag experimenterar fortfarande med Elizas dialekt. Även i denna, av Ingela Pling Forsman nyöversatta version, är det stockholmska som gäller med gamla och moderna uttryck blandat. Vår regissör är inte så intresserad av språkbruket. Hon föreslog att jag skulle intervjua blomsterförsäljare som förberedelse. Jag valde bort det. Har aldrig uppfattat något utmärkande "tugg" bland florister. Ensemblen uppmuntras att använda sina privata dialekter. Småländska, norrländska, skånska, värmländska. I det engelska orginalet talas den tydliga sociolekten "Cockney", men vi har inte riktigt något jämförbart med den i svenskan. Bengt Krantz, som spelar pappa Doolittle, upplever jag ändå har "tugget" under kontroll. Han har det bara. Kan vara en generationsgrej. Min generation har ingen naturlig relation till det där "Eken-snacket", som Bengt omfattar mer än från pilsnerfillmer och parodier på sådana. Kafé Bärs kanske? En pundare från västerort? Eller bara gå en kurs hos Bengt, helt enkelt. När jag tänker klasskillnader i språket associerar jag som dom flesta, antar jag, till förortssvenskan. Men det ville man inte ha här. Den kontra nån sorts akademisk uppländska eller lundensiska. Djursholmsdialekten är klockren, men ett enda stort talfel hela den så det skulle bli knasigt i det här sammanhanget. Lindy (Higgins) tror jag satsar på rikssvenska med mycket artikulation. Hade varit vansinnigt kul att göra Eliza på bred malmöitiska. Jag föreslog det i begynnelsen, men fick inte napp. För Göteborgsoperans uppsättning skrev regissör Rikard Berqvist ny översättning på bredaste göteborgska. Hade väl varit kul om Skåne fått sin egen också. Jag vet en maskör på Operan jag skulle imiterat.  Ibland kommer Lena Nyman ut. Hon gör mig glad och ger spellust men också jobbiga konsekvenser när det är dags för sånginsats. Vi får se var det landar. 

LIVET FRÅN DEN LJUSA SIDAN

Tack för 2015 - ett ganska tufft år. Sjukdom och arbetslöshet gör sig inte på bild, men när man ger en sån här foto-app tillgång till sina album och låter den summera året är allt rosenrött, eller i mitt fall oranget. Allt det bästa längst fram. Och jag har upplevt mycket roligt också. Tack vare underbara vänner. Arbetslösheten blev på sätt och vis en välsignelse för vår familj och vår plötsligt svårt sjuka mamma. Utan den, ingen mamma. Det är sanningen. Och hon är kvar, kvar i båten, blir starkare för varje dag och satsar nu på att få fira sin åttiotredje födelsedag med att åka till Helsingborg och titta på sin absoluta favoritmusikal, My Fair Lady som av en händelse råkar ha premiär samma dag. 😊

En fin vän gick bort alldeles för tidigt strax före årsskiftet. Ann-Charlott Wredesjö drev Stockholms i särklass bästa och största butik för festkläder, Elsa Sundströms modehus på Vasagatan (idag Espresso House). Hon var en av de finaste och schysstaste personer jag träffat. Ställde upp för allt och alla. Hos henne fick jag som trettonåring min första prao-plats. När hon fick nys om att jag, stod utan inkomst en sommar adderades jag till butikens lönelista nästkommande dag. Jag minns att det var värmebölja och vi expediter fick turas om att smyga in bakom skynkena i provrummen och ta små glasspauser medan kungligheter och operadivor ekiperades i hav av siden från Lars Wallin utanför. När mamma fyllde åttio och jag drog med henne till Paris tog Ann-Charlott hand om familjens hund och skickade varje dag små rapporter om vad dom haft för sig, så mamma inte skulle oroa sig. Vi har haft väldigt mycket roligt ihop på "turnéer" med tjejgänget och med Sällskapet Stallfåglarna. Sov gott vackra Ann-Charlott ❤.

View on Flipagram

HOORAY!

GOD JUL

HELSINGBORG

Ställde precis väckarklockan på 06:15. Jag är fortfarande i Helsingborg. Vi började repa My Fair Lady förra veckan och håller på med det fram till halv fem imorgon eftermiddag. Sen är det jullov. Jag kommer att stanna en dag extra för att styra upp lite kring hunden vår. Ska upp i ottan imorgon och lämna på dagis. Det är inskolningsdag. Vi har varit på besök tidigare men för att få börja krävs utöver det två halvdagar då man provar, skolar in. Det är precis som med barn.

Det har varit ett jäkla sjå med min hundkompis dom här dagarna. Muffins är en supercool liten madame, social med både människor och hundar, orädd, nyfiken och galet pigg för sin ålder. En svaghet finns dock. Hon får panik när hon lämnas ensam på nya platser. Hemma klarar hon sig utmärkt i fem timmar men i ny stad och ny lägenhet kan det bli kaos. Till en början. Hon vänjer sig förstås efter ett par dagar men det tillät inte grannarna henne att göra här. I tisdags blev jag tvungen att gå ifrån henne i nästan fyra timmar när vi hade kollationering. Hon skällde oavbrutet i tre av dom. Upprörda grannar ringde hyresvärden TROTS att jag dagen innan tyckte att jag hade varit förutseende och gått runt till alla i huset och informerat om att vi var nyinflyttade och att det kunde bli en del missljud från lägenheten de första dagarna. Skulle aldrig gjort det. Det blev som en inbjudan att lyssna extra och ta chansen att klaga. Jag blev tvungen att lämna henne till en vilt främmande hundvakt som jag hittade på nätet resten av veckan för att inte bli vräkt. Hundvakten visade sig sen själv ha gått till jobbet och lämnat Muffins ensam i stort sett hela dagarna. Stackarn var helt hysterisk och hade skrikit sig fullkomligt hes när jag kom för att hämta henne. Jag fick åka och köpa svindyra kapslar och spray med ångestdämpande feromoner, som inte hjälpte.. Idag blev jag tvungen att lämna henne igen, bara två timmar, men fick spetsa medicineringen med Stesolid. Det funkade inte det heller. Usch! Känner mig inte alls rustad att vara med hund 100%. Hur det ska gå när vi börjar spela, det vet ingen.

(Ifall man glömmer)

Men annars är det bra. Vi hade en inspirerande kollationering med stor uppslutning från Operan. Chef Bengt Hall höll tal och uttryckte väldig entusiasm för produktionen (My Fair Lady är hans favoritmusikal). Vi fick se skisser på scenografi och kostymer för första gången gjorda av danska scenografen Helle Damgård. Ursnyggt, femtiotal. Och så läste vi och sjöng igenom verket förstås. Mycket är struket i den här versionen. Halva Doolittle är borta och en stor del av Elizas första scen hemma hos Higgins t ex. Men jag reagerade inte så mycket nu när vi läste som när jag först fick manus. Det känns som det hänger ihop. Skönt. Har förtroende för vår regissör och vill vara öppen för nytt tänk. Musikalen behöver det.

Det är en jätteskön, vuxen ensemble. Dom flesta har jag jobbat med tidigare. Lindy och jag gjorde Evita, Jonas Schlyter och Nils Närman var med i Doktor Zjivago. Suzanne jobbar i Malmö Operas kör och har varit kollega i åtminstone sex produktioner. Jörgen Düberg var gästlärare i drama när jag gick på Balettakademien och regisserade mig som "Kung Kreon" i Antigone. Frida Engström träffade jag när vi var solister på förra årets Nyårskonserter och Tomas Bergström var med i Les Misérables i Värmland, där också Bengt Krantz spelade min pappa. Nya bekanskaper är Maria Streiffert, Dardan Makraqi och Håkan Mohede. Vår regissör Anna Novovic var tidigare chef för teatern här men jobbar numera med Malmö Sommarscen blandat med regiuppdrag här och i Stockholm.

Helsingborg är en en riktig sagostad. Här lever man gott. Och billigt. Noterat 40 spänn för en stor smoothie (hemma 89), 250 för en stor flott kungsgran (hemma från 1.000), 23.000 för en kvadratmeter jugenthus mitt i cityidyllen (hemma från 100.000). Folk beter sig som folk, möter blicken, hälsar, småpratar kanske lite och önskar varandra god jul. Ingen stressar och ingen uppfattar när jag stressar. Får inget gensvar alls när hoven börjar skrapa i väntan på förmiddagens sojalatte. Det är bara jag som lider av mina korta marginaler. Kär i stan. Tror att jag är en småstadsmänniska

Man tittar på Danmark eller åker dit, morgonprommar längs stranden, bastar och tar ett dopp på Kallis efter jobbet. Ljuset här, alla utsikter, myllret av små butiker och restauranger - det är nog förresten mitt, ja kanske inte största problem just nu för det är ju jycken men det är helt klart ett problem att det finns så fruktansvärt mycket god mat överallt. För jag måste äta den, oavbrutet. Jag är fullkomligt gränslös när det gäller mat (god mat). Första kvällen blev det Moules Frites på bedårande La Petite, nästa Pasta Bolognese och ostbricka på Ohlssons Skafferi. På min gata ligger ett underbart franskt boulangerie med ljuvliga croissanter, en riktigt bra Rawfood och i mitt hus, en prisbelönt Sushi. Sen har vi Peter Beiers Chocolaterie runt ena hörnet och sveriges mest välsorterade lakritshop runt andra. Dom har vunnit pris för sin salmialkola tre år i rad. Min senaste gastronomiska upplevelse fick jag på Rådhustorget där det står en dansk och steker asiatiska BAO burgers på ekologiskt kött i en liten vagn. Det här blir bra. Bara jag får ordning på hundpassningen.

Hade ett trevligt samtal med teaterchefen på den teater där jag ska göra det där fortfarande hemliga musikalprojektet nästa höst. Tydligen har en annan av landets musikteaterhus hört av sig och bett att få ta över produktionen när vi är klara. Osedd. Strålande! Inkomst tryggad och arbetet med en sjukt ball roll förlängt!

Nu ska jag sova. Imorgon måste rösten vara i trim för då ska allt material sjungas igenom, om och om och om igen. Det stormar utanför. Muffins har gjort sig till en kringla under täcket.

GRILLAT ÄR GODAST

Gästlägenhet nr 26 i ordningen ligger mitt i stan med stora rum, två balkonger, walk-in closet och öppen spis och... aha! Eldningsförbud? ... #lägenhetenjagtjatademigtilleldadejagupp