UNDER NUNNEDOKET

Som genom ett trollslag drogs ridån av regn och åska undan, solen drog på flodljuset och där satt en PUBLIK! Pirrigt och ovant var det och alldeles underbart.

SOLONG, FARVÄL, AUF WIEDERSEHN...

Efter sex månader med huvudvärk, syrebrist och anspänning bakom masker på avstånd fick vi en dag tillsammans i frihet. Sista dagen före sommarlovet. På scen med orkester, med ljud, ljus, smink och kostymer. Vi hade alla dubbeltestat oss för att slippa sjunga med munskydd och som ytterligare försiktighetsåtgärd fick flera gå av och sätta sig i salongen när det var dags för de mer befolkade scenerna där det är svårt att hålla tillräckliga avstånd. En liten utspridd publik fanns på plats bestående av barnens föräldrar och några representanter från huset. Sound of Music skulle ursprungligen haft premiär första veckan i mars. Nu blir det istället i slutet av augusti och vi har hamnat i en urmärklig situation. Flera utav skådespelarna har andra åtaganden i höst och kommer alltså aldrig spela musikalen dom repeterat i ett halvår. Men riktigt än behöver vi inte ta farväl. På onsdag gör vi en konsert uppe på Kulturhusets tak som vi kallat UNDER NUNNEDOKET, startid 17.30. Välkomna dit!

LYCKLIG

Jag är så lycklig och tacksam för att jag haft turen att vara anställd och frisk under den här märkliga tiden som varit, som är så prövande och orättvis för vår bransch - att få ha ett sammanhang, lön(!), trygghet, en loge, kollegor betyder allt.
Idag ska vi få pröva att spela teater igen för en liten inbjuden publik - det är ett stort privilegium.

NU INTAR VI SCENEN

HÖJDPUNKT I ARBETET

Men hallå!!! Dagens zoom blev till en energibomb när dessa kvinnor uppenbarade sig och svepte med oss på en våg av lust, liv och klokskap!

REPSTART

Isolerade i rutor med lite olika utsnitt och dekor. Min är grön med motljus från balkongdörrarna. Telefonen balanserar på en bok på en uppochnervänd ishink med stöd av en hantel. Bredvid balanserar en havrelatte.

Idag hade jag min första arbetsdag. Den var inte så arbetsam. Sound of music repeteras från kök och vardagsrum. Vi ska läsa manuset och läsa manuset igen och läsa manuset igen och sjunga går ju inte, absolut inte körinsatser, en får gnola solo och barnen, dom har skärmvana, men det här spelet erbjuder inte mycket action, dom måste peppas! Hej o hå! Tacksam att ha jobb o inkomst.

UTFLYKT

Tuff-tuffar utan X2:s sjösjukesug mot Stockholm omgiven av träpanel och speglar. Dom får gärna fortsätta med sitt mobiltelefon-tjatter och macbookairtangent-smatter därute. Jag skjuter igen dörrarna till min alldeles egna kupé och väljer att ha tänt eller släckt. Kryper upp i den sköna fåtöljen, gläntar på fönstret och andas novemberkvällsluft och månljus. 

Färdas hemåt efter en lycklig vecka i Karlstad där sola sken och älvorna dansade. Gamla och nya bekanta. Ljuv musik och framtidshopp.

KATE

Träffade tyvärr aldrig mormor, men hon finns alltid att streama på Tv4. 

MUSIKALARTISTER

Musikalartister ler. Musikalartister kramas. Anknyter. Dom vet att befruktningen måste ske blixtsnabbt. Om sex veckor är förlossningen inbokad, den är markerad med ett stort rött kryss i almanackan. Sker den inte naturligt vid angiven tidpunkt blir det kejsarsnitt. Är avkomman då inte tillräckligt utvecklad blir den satt i skamvrå, inte kuvös. Bäbisen måste kunna gå, räkna och kunna hela alfabetet vid födseln. Och anknyta. Medellivslängden är kort; tre, fyra månader. Skulle bäbisen visa sig extra livsduglig kan det bli tal om adoption. Musikalartister anses sällan lämpliga som vårdnadshavare. Dom får lämna och gå vidare. Musikalartister är vana vid skilsmässor. Dom vet att dom strax ska ingå ett nytt arrangerat äktenskap. Låta sig befruktas. Föda. På angiven plats. Dom rullar sina väskor mot Centralen. Köper ljuslyktor. Placerar ut spritflaskorna i miniatyr och blåser i glasröret. Ler och kramas. 

Foto: Anna Holmström