CARMENCITA PÅ SCALA

Nypremiär ikväll för underbara CARMENCITA ROCKEFELLER på Scalateatern! Härligt att få se en fortsättning för Berqvist/Östergren/Jangfeldt/Wenges skapelse. Tre år sen var det vi hade urpremiär på Helsingborgs Stadsteater och det mesta var sig likt. Enda skillnaden och ett litet minus var att orginalscenografin inte fick plats på Scala, så musikerna fick lira i ett hörn bredvid scenen istället för att vara navet som allt utspelar sig runt. Mitt premiärsällskap kan intyga att det var svårt för mig att sitta still och inte börja göra koreografi och framför allt att inte lägga stämmor titt som tätt. Den där musiken alltså!

På bilden nere till höger ser vi Carmencitas Rockefellers son (verklighetens) tillsammans med sin mor (den fiktiva), bästa Anna-Maria Hallgarn!

MUSICALS MEEETS JAZZ

Hemma igen och har precis gigat med nya konstellationen MUSICALS MEETS JAZZ, ett samarbete med Stockholm Jazz Trio. Hur kul som helst!

YSTAD

Entusiastisk publik och galet mycket energi på vackra Ystad Teater. Rösten perfekt placerad, hur ofta händer sånt? Frihet!

TRUTT

OSBY

Halt golv och en "bjussig" kollega. Och så hängde vi kvar - Elvira Madigan på turné 1995!

SUPPORT

LUND

INSTÄLLD

Telefonen ringer på hotellrummet. Receptionisten meddelar att en hemlig gäst väntar på mig i lobbyn. Likt Freddy Eynsford-Hill, med en röd ros i handen väntar han nedanför trappan, min orginal-Higgins Björn Forsberg. Björn var även scenograf och teaterdirektör då för femton år sedan och den som valde mig till sin Eliza. Ett stort antiklimax att jag inte kommer att spela för honom ikväll. Jag hade sett fram emot det ända sen jag såg turnéplanen. Var ju inte säker på om han skulle komma, men han gjorde det.

Jag kommer alltså inte att medverka i kvällens föreställning. Det känns overkligt. Det här är första gången i mitt liv jag ställer in. Beslutet känns inte helt frivilligt och skaver därför. Igår var jag sliten efter en vecka med tung förkylning, sömnbrist och tågresa ovanpå det och fick jobba alldeles för hårt för att hålla ihop. Imorse kände jag mig fortfarande svag. Eftersom Operans regel är att man måste besluta sig före klockan elva om man ska spela eller inte lät jag mig övertalas att vila för att inte riskera helgens båda föreställningar i Lund. När man väl tagit beslutet om av/inhopp går det inte att ändra, trots att jag mår mycket bättre nu och egentligen är fullt kapabel att spela. Det är frustrerande men uppstyrt så i all välmening för produktionen och för understudys, men eftersom jag nu är så pigg och vill träffa Björn och en annan vän som förstås också valt att dyka upp just ikväll har jag bestämt mig för att gå och titta på föreställningen. Det är en unik möjlighet att få facit på vad vi levererar. Det lär bli en känslosam kväll.