18 juni 2017

FENÊTRE



Igår sjöng Niklas Asknergård (fd Andersson) och jag musikalhits på Berns. Det var en privat tillställning. Föremålet för kvällen hade internationell bakgrund och i veckan kom frågan om jag kanske kunde tänka mig att addera något franskt och jag svarade som jag tänker att sångerskor svarar, att: Absolut, då kör jag "La Vie en Rose". Kan jag den? Nej. Franska? Fönätre.

Det gick hyffsat. Framför scenen stod en stilig man som uppenbarligen älskade "La Vie en Rose". I förspelet brast han ut i ett stort leende och med slutna ögon sjöng han sen med och artikulerade vartenda ord näästan ända in i mål och DÄR tittade han plötsligt upp (shit), näst sista frasen. Det blev svart. Jag hade inget. Fenetre? Nej. Allmänt skorrr. Sen på banan. Mon coeur qui bat... forte.