Jag är i Vaaasastan och hänger med mina 30+ vänner. Dom bor där allihop. Vi firar och sörjer. Jag kom inte med i Musikalliansen den här omgången heller, trots att jag arbetat heltid som musikalartist i snart 20 år och nästan uteslutande på institutionerna, vilket är ett av grundvillkoren. Jag inser nu att jag aldrig kommer uppfylla vilkoren för en anställning. Uttryckte lite bitterhet över detta på Facebook och fick
direkt en skopa "svennig" Jante-uppfostran bland kommentarerna för "det
var ju inte bara jag som var besviken, det var faktiskt många som inte kommit
med", så då hade ju inte jag rätt att bara hursomhelst uttrycka mig, för "inte är väl jag mer värd en plats än någon annan?". Zzzzzzz..
De där "allianserna", som en gång skapades för skådespelare som sas upp från sina tillsvidare-anställningar på 90-talet har till stor del skapat trygghet för ett fåtal redan trygga och uppmuntrat ett antal andra att bli kvar i ett yrke som mycket sporadiskt efterfrågat deras tjänster. Många är dom som känt sig mindre värda för att dom knegat hos privatteater-producenterna och därigenom aldrig kommer ifråga för en anställning. Orättvist. Som livet. Kuligare att fira min älskade vän som "landat" en roll i en stor internationell musikalproduktion i konkurrens med hundratals andra. Får inte "outa" något än, men är så glad för min vän! Skål för det!