ANNICA EDSTAM: Jag är i Paris!

"Årets stipendiat har under många år imponerat med karaktärsfulla och fint utmejslade rollprestationer på den svenska musikalscenen. Ända sen en lysande Eponine i Les Misérables på Wermlandsoperan, Göteborgsoperan och Malmö Opera för snart två decennier sen har hon gång på gång visat vilken mångsidig musikalartist hon är. Hon kan som få andra kasta sig mellan ett sprudlande glitter och ett själsligt bråddjup. Vi har glatts åt henne i musikaler som Skönheten och Odjuret och Rebecka och det senaste året åt fantastiska prestationer i två diametralt skilda huvudroller nämligen Eliza i My Fair Lady och Fosca i Stephen Sondheims Passion."

Annalisa Ericsons stiftelse

MUSIKALARTISTER

Musikalartister ler. Musikalartister kramas. Anknyter. Dom vet att befruktningen måste ske blixtsnabbt. Om sex veckor är förlossningen inbokad, den är markerad med ett stort rött kryss i almanackan. Sker den inte naturligt vid angiven tidpunkt blir det kejsarsnitt. Är avkomman då inte tillräckligt utvecklad blir den satt i skamvrå, inte kuvös. Bäbisen måste kunna gå, räkna och kunna hela alfabetet vid födseln. Och anknyta. Medellivslängden är kort; tre, fyra månader. Skulle bäbisen visa sig extra livsduglig kan det bli tal om adoption. Musikalartister anses sällan lämpliga som vårdnadshavare. Dom får lämna och gå vidare. Musikalartister är vana vid skilsmässor. Dom vet att dom strax ska ingå ett nytt arrangerat äktenskap. Låta sig befruktas. Föda. På angiven plats. Dom rullar sina väskor mot Centralen. Köper ljuslyktor. Placerar ut spritflaskorna i miniatyr och blåser i glasröret. Ler och kramas.

17 maj 2013

Jag är i Paris!