Annalisa Ericson - sveriges första musikalartist var jag ett stort fan av redan som liten. Hon var som dom amerikanska storstjärnorna, hon representerade den där sortens kompletta artisteri som man upplevde i musikalklassikerna från Hollywood. Lika självklar i dansen, i sången och i skådespeleriet - en strålande förebild.
Annalisa bodde alldeles runt hörnet från mig och jag såg henne ofta på promenad i kvarteret. Jag önskar att jag hade vågat gå fram och uttrycka min uppskattning medan hon levde.
Nu ska jag försöka förvalta hennes stiftelses generösa bidrag till mig på bästa sätt. I april far jag till New York för att se Sondheims Sunday in the park with George och tänker passa på att förkovra mig sångmässigt hos någon av dom legendariska röst-coacherna där. Pengarna blir också ett välkommet bidrag till min skiva som släpps senare i år.
Tack Annalisa. Tack Johan Schildt, Peter Schildt, Lena Söderblom, Lennart Ossmark och Christopher Wollter för den här bekräftelsen. Musikalartister är ett resande folk. Vi bygger sandslott. Tack för att ni reser med, lyfter upp, sparar lite sand och räcker över en ny spade, en ny hink. Jag fick en röd. ❤
