SOL OCH BLÅ

Vi njuter vårsol på Ströget i Motala. Det här är ensemblens enda lediga dag tillsammans. Igår blev det bubbelpool och champagne och ikväll ska vi unna oss finmiddag och kanske en bio.

Higgins binder Elizas handleder med gummisladdar varje kväll och jag är alldeles blåfläckig runt om. Han snärtar till lite extra sadistiskt när han drar åt knutarna så skinnet följer med. Det är bara en av flera smärtsamma procedurer The professor tar till för att få Elizan att lyda och lära. Kulor i munnen, knä i ryggen, bondage av hela mig.. Benet som for in under rekvisitahyllan börjar se bättre ut. Det var inte Higgins fel utan brist på matta back-stage, men den här föreställningen... känns.  Idag såg jag stjärnor när jag med full kraft skallade ett hyllhörn ovanför min säng. En idiotisk hylla var placerad precis ovanför den enda kontakten för mobilladdning. Höll på att svimma och fick sitta med ispåse hela bussresan till Motala. Bula växer ut lagom till showen imorn, maskör Mia har dragit på stan för att införskaffa något täckande.

VARA

Chefen i publiken, hur ska det gå?

BILLINGEN

Övernattar på Hotell Bilingen i Skövde igen för att vara närmre spelplatsen imorgon. Ogillar långa resor föreställningdagar. Ska passa på att hämta min mobilladdare som blev kvar på Stadsteatern förra veckan. Sådana behöver man en för varje stad. Stamkund hos Teknikmagasinet.

KVÄLLSTÅGET

VÅRRUSET

Kom och heja på oss den 2 maj i Pildammsparken!

HÄSSLEHOLM

Det här smset kom till Jonas från vår regiassistent på plats i publiken några minuter in i föreställningen.

Efter ouvertyren och en liten prolog startar My Fair Lady med att Eliza gör entré med blomsterkorg och på musik-klimax stöter hon ihop med Freddy. Blommor far ut på marken och Eliza skriker: 
- "Faaan! Två buketter wejstade i leran, en hel dagskassa, ju! Ha'ru inte ögon i skallen jävla pucko?" (i vår version alltså, inte fullt så mycket svordomar i orginalet).

Det var bara det att idag stötte vi inte ihop, Freddy och jag. Vi missade och stod sen bara plötsligt där framför varann med blomkorgen mellan oss, förvånade. Det kom inget "Faaan", det blev bara tyst. Jonas försökte styra upp, tog korgen ur mina händer men kom sen inte på vad han skulle göra med den, så han ställde ner den, mycket försiktigt på golvet och började peta runt i den med flackande blick medan jag utstötte några små-vafan. Efter ett par sekunders övervägande tog jag det märkliga beslutet att ändå skrika min replik i nån sorts variant trots att alla blommor var i utmärkt skick.

Efter denna besynnerliga start sprang plötsligt Pickering över scenen på fel stick med hatten bakåfram. Jag, fortfarande lite skärrad och fnittrig efter korg-incidenten vände på två repliker och gav då fel stick till musikerna som osynkade ramlade in i Higgins första sång. Två medlemmar i ensemblen råkade sen snubbla på varann, föll omkull och fick Doolittle att tappa ett stort sjok med text i "Har man lite flyt", så den blev väldigt... kort. När Eliza sen skulle träna "sj-ljud" framför en ljuslåga UTAN att blåsa ut lågan skedde precis det motsatta - tre gånger! Då kunde vi inte hålla oss och Lindy fick lägga till "Nu har jag bara EN tändsticka kvar...", för han hade bara det. Sen lyckades han tyvärr inte släcka den där sista stickan, så i sin efterföljande replik skrek han plötsligt av smärta när lågan brände in under nageln. Mitt sista "bidrag" den här kvällen var att framföra "Jag kunde dansat mer" med ett långt perukhår i halsen, vilket gav en speciell "timbre".

Men sen var vi på banan, förutom Lindy som hann med ett skrattbryt i Balen också. Andra akten rullade på alldeles utmärkt. Puh! Tack och förlåt.

CHRISTINAS VAL

Idag blev hemsidan klar och biljetterna släpptes till CHRISTINAS VAL i regi av Dag Norgård och redan igår startade repetitionerna så smått här i Stockholm. Samtliga roller kommer att spelas av kvinnor och den nya spelplatsen blir Tomelilla Folkets Park, där det kommer att byggas en helt ny scen i anslutning till den gamla teatern. Premiär 12 juli!

Läs mer och boka på ÖSTERLENMUSIKTEATER.SE

NU BÖRJAR DET

Här och nu startar resan! Min första instuderingstimme med Majsan D och Passion!

RETUR STOCKHOLM

SLÄKTEN

Mina underbara släktingar, familjen Elbornsson/Nilsson "kuppade" i applådtacket med blommor och kramkalas. Jag älskar scenen i Skövde. Den är vid. Öppnar upp för stora uttryck och ger energi. Alltid så bra ljud här också. Byggd för uppmickat. En aning torrt på scenen men perfekt för publiken.

SKÖVDE

Joachim Olsson värmer upp sig och oss med lite Grieg!

PREMIÄRMINGLOR

När man hänger med Malena vecklas det liksom per automatik ut röda mattor och bjuds på bubbel och fotoblixtar. Igår var det på dagen tre år sedan vi spelade sista föreställningen av CARMENCITA ROCKEFELLER.
Lägger här ett minne med mig och Anna-Maria Hallgarn. Jag spelade "Domarens hustru" som drabbas av cancer men inte söker hjälp eftersom Carmencita påstår sig redan ha forskat fram ett botemedel mot alla sorters cancer. Domarens hustru dör en kort tid efter sången..

CARMENCITA PÅ SCALA

Nypremiär ikväll för underbara CARMENCITA ROCKEFELLER på Scalateatern! Härligt att få se en fortsättning för Berqvist/Östergren/Jangfeldt/Wenges skapelse. Tre år sen var det vi hade urpremiär på Helsingborgs Stadsteater och det mesta var sig likt. Enda skillnaden och ett litet minus var att orginalscenografin inte fick plats på Scala, så musikerna fick lira i ett hörn bredvid scenen istället för att vara navet som allt utspelar sig runt. Mitt premiärsällskap kan intyga att det var svårt för mig att sitta still och inte börja göra koreografi och framför allt att inte lägga stämmor titt som tätt. Den där musiken alltså!

På bilden nere till höger ser vi Carmencitas Rockefellers son (verklighetens) tillsammans med sin mor (den fiktiva), bästa Anna-Maria Hallgarn!

MUSICALS MEEETS JAZZ

Hemma igen och har precis gigat med nya konstellationen MUSICALS MEETS JAZZ, ett samarbete med Stockholm Jazz Trio. Hur kul som helst!

YSTAD

Entusiastisk publik och galet mycket energi på vackra Ystad Teater. Rösten perfekt placerad, hur ofta händer sånt? Frihet!

TRUTT

OSBY

Halt golv och en "bjussig" kollega. Och så hängde vi kvar - Elvira Madigan på turné 1995!

SUPPORT

LUND

INSTÄLLD

Telefonen ringer på hotellrummet. Receptionisten meddelar att en hemlig gäst väntar på mig i lobbyn. Likt Freddy Eynsford-Hill, med en röd ros i handen väntar han nedanför trappan, min orginal-Higgins Björn Forsberg. Björn var även scenograf och teaterdirektör då för femton år sedan och den som valde mig till sin Eliza. Ett stort antiklimax att jag inte kommer att spela för honom ikväll. Jag hade sett fram emot det ända sen jag såg turnéplanen. Var ju inte säker på om han skulle komma, men han gjorde det.

Jag kommer alltså inte att medverka i kvällens föreställning. Det känns overkligt. Det här är första gången i mitt liv jag ställer in. Beslutet känns inte helt frivilligt och skaver därför. Igår var jag sliten efter en vecka med tung förkylning, sömnbrist och tågresa ovanpå det och fick jobba alldeles för hårt för att hålla ihop. Imorse kände jag mig fortfarande svag. Eftersom Operans regel är att man måste besluta sig före klockan elva om man ska spela eller inte lät jag mig övertalas att vila för att inte riskera helgens båda föreställningar i Lund. När man väl tagit beslutet om av/inhopp går det inte att ändra, trots att jag mår mycket bättre nu och egentligen är fullt kapabel att spela. Det är frustrerande men uppstyrt så i all välmening för produktionen och för understudys, men eftersom jag nu är så pigg och vill träffa Björn och en annan vän som förstås också valt att dyka upp just ikväll har jag bestämt mig för att gå och titta på föreställningen. Det är en unik möjlighet att få facit på vad vi levererar. Det lär bli en känslosam kväll.