SISTA PÅ OPERAN

Sen väntar taxi på oss utanför Verkstan. Vi har tjugo minuter, för bilresa, kaffe och väskspring. Kaffet är hög-prio. Vi ska hinna 19:11 mot Stockholm. Full mejk och toppluva på tåget. Får sminka av där sen. Små marginaler hör till livet som resande i musikal.

MRS PATRICK CAMBELL

Feber och halsont. Typiskt men väntat. Övriga i ensemblen bor på dragiga Teaterhotellet i Malmö som luktar gammal morbror. Det hade jag inte fixat nu. Så tacksam att ha lägenheten i Helsingborg som är tyst och varm, få äta frukost när jag vill och inte väckas av dörrslam och dammsugande. Sätta på te.

Läser om skådespelerskan Mrs Patrick Campbell, Eliza Doolittle 1914, världens första. 49 år gammal vid urpremiären (Pygmalion) i West End. Hon gjorde braksuccé och fortsatte spela rollen som Shaw specialskrivit för henne i sex år, både i USA och i nypremiären i London 1920. Hon blev erbjuden rollen som "Mrs Pearce" i filmatiseringen från 1938 men avböjde. Ska ha henne med mig ikväll.

KONTAKT

Ikväll gick det bra. Kroppen hade erfarenheten, ljudet hade hunnit ställa in nivåerna, monitorer på rätt avstånd, i rätt vinkel, scenografi på sina tejpmärken. Lugn. Sinnena som öppnar sig. Kontakt. Vågade pröva lite nytt. Repetera är en jättebra grej. Vi är värda att få göra det. Och publiken, som pröjsar 680 spänn för ett besök på Operan, dom är värda det.

INGE KUL

Efter endast tre spelade föreställningar med efterföljande ledighet, utan några repetitioner alls, varken på plats eller på repsal trots att vi bönat och bett, hade vi nypremiär ikväll på Malmö Operas stora scen. Ett superkort stressigt soundcheck var allt vi hann med. Monitorer hamnade på fel placeringar. Den här scenen är tre gånger så stor, men det hade glömts bort. Vi hörde INGENTING. När publiken betalar 860 spänn för en biljett sä är dom värda repetitioner, tycker jag. Jag har nog aldrig jobbat så hårt nånstans bakom eller framför eller vid sidan av det där berömda "tåget" som är pjäsen och som tuffar vidare med eller utan mig som passagerare - det är så det känns. Jag lät en gång trycka upp en t-shirt till en Dramatisk kollega med texten "Ta't lugnt, det är bara teater". Försökte ge mig den i tanken ikväll. Funkade dåligt. Skulle ha övernattat i Malmö men liftade med teknikerna hem till Helsingborg. Egna sängen, ostmacka, kanal Axess visar nåt med vilda djur eller rymden. Nya tag imorgon. Lättad efter uttryck. Klart, slut.

VITRINSKÅPET HAR FÅTT TILLÖKNING

Efter en premiär delar Malmö Opera ut vackra champagne-glas från Orrefors. Är extra stolt för detta, mitt sjätte, graverat med mammas födelsedag ❤.

FRÅN DET ANDRA TILL DET TREDJE

Godmorgon! Sveriges tröttaste musikalartist har precis fått användning för extra styrka i läsglajjorna och sjungit ett stycke Sondheim a vista på Operahögskolan tillsammans med de här stjärnorna! Hoppas vi får möjlighet att släppa noterna ihop längre fram!

STOCKHOLM HUVUDSTAD I NORRLAND

FRÅN DET ENA TILL DET ANDRA

Nu har vi spelat tre föreställningar på raken av Ladyn, som ska få sin andra premiär på Malmö Opera på onsdag. Det blir nervigt. Vi har bara en knapp timme på oss före föreställningen att vänja oss vid nytt ljud och scenrummet som där blir tre meter djupare. Stockholmstidningarna vässar sina pennor. Dom har inte varit här och tyckt än, kommer tydligen allihop på onsdag. Jag styr kosan mot Stockholm ett par dar, men först en avstickare till Simrishamn för affischfotografering! Anna Kesar och fotograf Lars Jacobsson sorterar oss. Urpremiär för CHRISTINAS VAL på Chritinehofs slott i sommar!

SVANESÅNG

Premiärmiddag på Katten. Nu ere mitt i natten. Öde på stan. Snackar med en svan. Det blir sällan som man tänkt om man haft för mycket längt. Men det gick faktiskt okej. Det blir kul, nu kör vi! Hej!

PREMIÄR

Foton: Malin Arnesson 

DAN FÖRE DAN

Den stora tyckar-dagen stundar. Skönt då att kunna fly i tanken till utmaningar bortom. Det är i Jönköping Det händer!!

TRAILER PICS

BAL TEASER

Fotograf: Malin Arnesson

MY FAIR LADY - the movie!

Scen 1, tagning 3. Det ska spelas in en liten trailer för Malmö Operas hemsida. Två små påhittade scener blir det. Manus och regi: malmöbaserade Sexton:nio.

med Lindy Larsson och 16:9

PASSION I HÖST

Så blev det officiellt, det där jag inte fick berätta men blev så upprymd av i mitten av oktober! Den 17 september i år kommer Stephen Sondheims PASSION att få sin efterläängtade Skandinavienpremiär! Det trodde man väl aldrig skulle hända? Men nu gör det det och det kan vi tacka regissören Staffan Aspegren för som är ny konstnärlig ledare för Kulturhuset Spira i Jönköping. Han och verksamhetschef Per-Ola Nilsson har tillsammans tagit detta modiga och passionerade beslut. Hatten av! Jag kommer att gestalta rollen jag aldrig trodde skulle komma på menyn, rollen som "Fosca". Känns som att vinna högsta vinsten i musikallotteriet!
https://www.smot.se/passion/

Musikalen PASSION av Stephen Sondheim och James Lapine hade premiär på Broadway 1994 och belönades med tre Tony Awards, bl a för bästa musikal. Jag gick andra året på Teater- och Operahögskolan då och loopade cd'n i veckor. Blev otroligt drabbad och förförd av detta mörka triangeldrama mellan den vackra "Clara", hennes älskare, den unge soldaten "Giorgio" och den sjukliga och djupt deprimerade kvinnan "Fosca" som blir besatt av honom.

Musikalen är baserad på Ettore Scola's film PASSIONE d'AMORE (Kärlekspassionen) från 1981 som i sin tur bygger på Iginio Ugo Tarchettis roman FOSCA från 1869. Utan tvekan kommer det här att bli den mest utmanande uppgift jag tagit mig an gestaltningsmässigt och inte minst musikaliskt. Regissör blir Victoria Brattström och musikalisk ledare och dirigent för Jönköpings Sinfonietta, Johan Siberg. "Clara" kommer att spelas av Mari Lerberg Fossum och "Giorgio" av Kalle Malmberg. Översättningen görs av Ulricha Johnson. Biljetter släpps den 15 februari! Skynda! Det här blir en unik upplevelse.

KAPELLMÄSTAR SWAP

Idag bytte vi kapellmästare och musikalisk ledare. Konsertpianist Elisabeth Boström ersätter Jakob Lindbirk och kommer att vara med oss fram till premiären samt spela de första åtta föreställningarna tillsammans med Annika Bjelk.

HÅLL I RABATTEN

RESKAMRATEN

VI HÄNGER PÅ STAN

Det första som möter en när man kommer upp från perrongen.

PAUS I VINTERRESAN

Äntligen fick jag tid att se Malena Laszlo och co i Elfriede Jelineks "Vinterresa". Helt betagen är jag!

HEJDÅ STAN

DAVID BOWIE

Låten som förförde mig. Jag var sex och fick en idol. Min första. Syskonen Kårevall på Heleneborgsgatan stod för introduktionen. R.I.P. David Baoi, inspiratör för generationer av artister. Saknaden blir stor.

BRÅK-DISK

Över ryggen har vild Linnex-brand utbrutit. Blev tvungen att dra hem till stan och försöka bryta upp ryggslutet hos min kiro. Det gick sådär. Måste tillbaks minst två gånger till den här månaden. Denna gamla bråckdisk som fortsätter bråka.. I fem år snart har jag tampats med den. När man som jag måste knapra antiinflammatoriskt vareviga dag blir man glad för en lista med lite alternativt örtknark. Leverans inom 24 timmar!

HANN HEM TILL PHILIP

9:40 - 11:00 Kostymprov.

"LEDIG"

Va? Är klockan redan? Tåget går om tjugo?! Parfymflaska krossas mot stengolv, skovel, skovel...AJ!! Kläder, väska, koppel. Skit då, hund! Ät inte kräks - spring!! Måste hinna köpa hallonsmoothie! Vägrar bli förkyld! Hallon är naturens penicillin, någon trovärdig är helt säker på det. Hinner! Puh! Byte i Lund, hinner kaffe. Vad säger du? Inställt? Insnöade? Var jag? Oxie. Ok, så vi kör ändå?

Det är Trettondan. Vi har ledigt från repetitionerna på My Fair Lady och jag ska passa på att träffa gänget kring sommarens musikalsatsning ute på Österlen.

Det pågår snöstorm utanför Pågatågsfönstret. Tunna blöta skinnstövlar. Johan Wikström hämtar upp två snögummor i Svarte. Han och jag har inte jobbat ihop sen Bröderna Lejonhjärta.
Vi krypkör till Tomelilla. Där har stormen lagt sig och världen har blivit diamantbeströdd glasstårta med maränger och vispgrädde.

Hemma hos Lars och Ingrid Bejmar bjuds det på varma sockar, nybryggt och hemmabakt. Och pipparkagor. Muffins får knäckebröd. Dåligt bordskick på annans köksgolv...skovel, skovel. Vi läser och lyssnar. Det är första gången. Ingrid har gjort kycklingpaj. Det finns en till i ugnen. Till akt två finns det varm hasselnötskaga åsså.

Sen bråttom igen. Tåget går om tolv. Plogbilen kunde ha varit mer noggrann. Ser på håll att det kommer in nu. Gatan vi kör på gör motstånd och - leder inte till stationen?! En minut till avgång! Pulsar i knädjupt. Måste hinna köpa biljett också! Fruset finger pickar pinkod. Tåget bakom ryggen nu, tyst, avslöjar inget. Jag hör signalen, dörrarna.. Muffins och ena halvan av kopplet hinner. PANIK! Ropa, slå, bända! Dörrparet flyger upp igen och där, där sitter Elisabet Ljungar. Vi har inte jobbat ihop sen Bröderna Lejonhjärta. Hon och hennes röda resväska ska av i Svedala för att flyga hem till Norrlandsoperan. Det här är inte djurvagnen men konduktören ger dispens, tycker att jag ser ut att behöva en kompis.

Info: Öresundståg går snabbt, stannar bara vid utvalda stationer men luktar uteliggare. Pågatåg däremot är fräscha, men.. ..Teckomatorp... Mörarp...

Nu är det nattsvart, iskallt, barmark. Nu är vi hemma igen. Nyckeln i låset. Visst, fan! Acca Kappa White Moss 100 ml, 730 spänn. Det är för kallt för att vädra. Stänger dörrar. Två scener måste läsas på tills imorgon. Lycka till, Lindy Larsson, lycka till! Den spanska rekan ets med majonzzzzzzz...

"Hon borde blivit nedgrävd i ett hål, för det iskalla mordet på vårt modersmål"

Vi har börjat repa igen. Vi arbetar kronologiskt från början av pjäsen. I den här versionen av "Ladyn" är alla medverkande på scenen hela tiden och gör öppna byten av kostym och scenografi. Det brukar skapa sammanhållning från start och en trött ensemble före premiär. Vår kapellmästare tycker att vi har eoner av tid, vår regissör tycker att det är mer bråttom. Där håller jag med henne. Trots att vår uppsättning är hårt nedstruken (i orginal är musikalen tre och en halv timme med två pauser) vill den gärna växa ut. Mycket ska berättas och många spelscener lockar till utsvävningar. Kanske just för att så mycket text fattas.

Jag experimenterar fortfarande med Elizas dialekt. Även i denna, av Ingela Pling Forsman nyöversatta version, är det stockholmska som gäller med gamla och moderna uttryck blandat. Vår regissör är inte så intresserad av språkbruket. Hon föreslog att jag skulle intervjua blomsterförsäljare som förberedelse. Jag valde bort det. Har aldrig uppfattat något utmärkande "tugg" bland florister. Ensemblen uppmuntras att använda sina privata dialekter. Småländska, norrländska, skånska, värmländska. I det engelska orginalet talas den tydliga sociolekten "Cockney", men vi har inte riktigt något jämförbart med den i svenskan. Bengt Krantz, som spelar pappa Doolittle, upplever jag ändå har "tugget" under kontroll. Han har det bara. Kan vara en generationsgrej. Min generation har ingen naturlig relation till det där "Eken-snacket", som Bengt omfattar mer än från pilsnerfillmer och parodier på sådana. Kafé Bärs kanske? En pundare från västerort? Eller bara gå en kurs hos Bengt, helt enkelt. När jag tänker klasskillnader i språket associerar jag som dom flesta, antar jag, till förortssvenskan. Men det ville man inte ha här. Den kontra nån sorts akademisk uppländska eller lundensiska. Djursholmsdialekten är klockren, men ett enda stort talfel hela den så det skulle bli knasigt i det här sammanhanget. Lindy (Higgins) tror jag satsar på rikssvenska med mycket artikulation. Hade varit vansinnigt kul att göra Eliza på bred malmöitiska. Jag föreslog det i begynnelsen, men fick inte napp. För Göteborgsoperans uppsättning skrev regissör Rikard Berqvist ny översättning på bredaste göteborgska. Hade väl varit kul om Skåne fått sin egen också. Jag vet en maskör på Operan jag skulle imiterat.  Ibland kommer Lena Nyman ut. Hon gör mig glad och ger spellust men också jobbiga konsekvenser när det är dags för sånginsats. Vi får se var det landar. 

LIVET FRÅN DEN LJUSA SIDAN

Tack för 2015 - ett ganska tufft år. Sjukdom och arbetslöshet gör sig inte på bild, men när man ger en sån här foto-app tillgång till sina album och låter den summera året är allt rosenrött, eller i mitt fall oranget. Allt det bästa längst fram. Och jag har upplevt mycket roligt också. Tack vare underbara vänner. Arbetslösheten blev på sätt och vis en välsignelse för vår familj och vår plötsligt svårt sjuka mamma. Utan den, ingen mamma. Det är sanningen. Och hon är kvar, kvar i båten, blir starkare för varje dag och satsar nu på att få fira sin åttiotredje födelsedag med att åka till Helsingborg och titta på sin absoluta favoritmusikal, My Fair Lady som av en händelse råkar ha premiär samma dag. 😊

En fin vän gick bort alldeles för tidigt strax före årsskiftet. Ann-Charlott Wredesjö drev Stockholms i särklass bästa och största butik för festkläder, Elsa Sundströms modehus på Vasagatan (idag Espresso House). Hon var en av de finaste och schysstaste personer jag träffat. Ställde upp för allt och alla. Hos henne fick jag som trettonåring min första prao-plats. När hon fick nys om att jag, stod utan inkomst en sommar adderades jag till butikens lönelista nästkommande dag. Jag minns att det var värmebölja och vi expediter fick turas om att smyga in bakom skynkena i provrummen och ta små glasspauser medan kungligheter och operadivor ekiperades i hav av siden från Lars Wallin utanför. När mamma fyllde åttio och jag drog med henne till Paris tog Ann-Charlott hand om familjens hund och skickade varje dag små rapporter om vad dom haft för sig, så mamma inte skulle oroa sig. Vi har haft väldigt mycket roligt ihop på "turnéer" med tjejgänget och med Sällskapet Stallfåglarna. Sov gott vackra Ann-Charlott ❤.

View on Flipagram

HOORAY!