HUR SKA HAN HINNA?

Det är sound-check om tio minuter, men min partner bara bakar..

Mello-gig på Stockholm Pride nästa vecka!

Och j-vlarrr vad det övas höga toner här hemma nu, ska ni veta. Kanske dom högsta någonsin. Tur att man inte har några grannar. Paljetterna är på för rätt stämning. Får se om det blir dom här eller kanske en hot coral jumpsuit på torsdag!

Inte kärlek vid första. Inte vid andra heller men man kan stå ut. Parallellt. Bäst i rörelse framåt.

En portion sångteknik, tack!

Jag har inte tagit så värst många sånglektioner i mitt liv. Rösten är hemskolad. Det har varit "trial and error" som gällt. På gott och ont. Jag hade en väldigt liten röst som barn, kommer från en familj med tystpratare och att bli renodlad sångare var det inte tal om då. Det fanns för lite "resurser" och så var det för läskigt också. Jag var för blyg. Det var teatern som fick mig att sjunga, sjunga själv, sjunga ut. Teater var också för läskigt, men ihop med sång blev dom varandras motor och plötsligt vågade jag, för jag kunde agera sången och låta musiken driva agerandet. Sju år på Adolf Fredrik, där körsång står på schemat sju skoltimmar i veckan plus oräkneliga konserter slipade gehöret. Men där sjunger man hela tiden i grupp, utvecklar inte sin egen röst. Det räcker med att sjunga rent. Många av skolkamraterna gick tidigt till pedagoger vid sidan av skolan. Jag prövade ett par gånger, men trivdes inte för det var alltid klassisk sång som gällde och jag ville ju bräka som Ethel Merman. Det där satt i länge, att skola rösten inte var nåt för mig och eldades på när jag vid ett tillfälle träffade en legendarisk röst-man vid namn Torsten Föllinger. Enligt honom skulle jag förstöra min röst om jag lät pedagoger tämja den, den var av naturen skapt och skulle så förbli. Kan väl inte riktigt hålla med om det idag. En bra grundteknik behöver alla. Det hade hjälpt mig och du får den genom klassisk träning. Det är precis som balett för dansare. När du sen har tekniken kan du välja hur du vill gå vidare och färga den. 

Nu för tiden har jag vett att uppsöka en pedagog då och då när jag står inför större uppgifter som behöver redas ut. Idag ska jag träffa Gudrun Lindén (bilden). "Guddan" har precis den bredd och vana vid olika röster som jag uppskattar. Har provat några till som lämpar sig bra för musikalrösten, som ju sällan får hålla sig i sitt röstfack utan förväntas klara det mesta, sopran och alt-läge, klassiskt, belting. Listar dom här.

Stockholm: Gudrun Lindén, Helena Jonasson

Malmö: Monica Einarsson, Kaare Thøgersen (Vocal Complete)

Göteborg: Nina Norblad, Harald Ek (vet faktiskt inte om han undervisar längre, men hoppas)

Sommar kvar i stan.

Vad gör man? Det är redan halvtid och jag har fortfarande inte kommit på vad jag ska göra med den här sommaren. Vädret hjälper inte till. Jag skulle ha spelat musikal på Österlen, men en sponsor hoppade av och nu är produktionen uppskjuten till nästa år. Ledig... är inte min bästa gren. Jag övar, det gör jag (sång, alltså). Varje dag i stort sett. Har en fras speciellt som får mycket omsorg just nu. Sexton toner som bjuder ett jäkla motstånd. Inte allihop men det finns ett språng över en röstskarv med olika lufttryck som ska göras på ett flott sätt. Det sitter fel ord på också som inte alls hjälper till att hålla ihop det. Nördigt. Men det är den sortens problemlösning man hela tiden håller på med. Kan vara kul också. Den där frasen ska vara med på min skiva och spelas in i finstudio om en vecka. Då har jag nåt att göra. Något konkret som står skrivet i kalender.

Men idag har jag ingen lust att sjunga. Jag vill va i skärgårn'. Eller i Frankrike nånstans längs den majestätiska atlantkusten och äta ostron. Inte hemma i stan. Inte själv kvar i stan. Jag ska vara själv i stan i två veckor. Jag har en hund här, en med en tratt på för hon har opirerat magen. Hon måste ha på tratt när hon har privatliv i ett annat rum där jag inte kan se om hon plötsligt öppnar eget som sjuksköterska och börjar rengöra sår. Vi ska gå ut snart.

Växlande solighet tänder och släcker, värmer nacken, signalerar kusten klar. Regnet har blåst åt sidan. Det får hålla sig där ett tag så vi kan gå till Fältan och köpa hallon och hämta ut mer penicillin. Sen ska jag ringa och tjata på han som skriver in text i klaverutdrag nere i Malmö och hoppas att han har lite My Fair Lady-noter att skicka till mig, som jag kan öva på, så jag har  nåt att göra.

OUT THERE

Legenden lever och is kicking ass at 73! :D Rösten, musikaliteten, timingen, charmen och så har han ju gjort världens bästa låtar! Han kunde ha spelat fler av dom. Det var en lite udda och spretig spellista och lite fler musiker hade varit önskvärt när man ändå väljer att spela arr för stråkar och blås. Hade fyllt ut scenen snyggt också. Trots det en underbar kväll med en världsartist som kommer att hålla och säkert hålla på i femton år till.

Men dessa arenor... skjut mig! Ljudet, avstånden, sittandet, de fula kamerakranarna och alla kissnödiga, öltörstare som vandrar omkring OAVBRUTET!. Det är inte värdigt bra musik.

PAUL

1989 var Paul McCartney ute på sin första världsturné på tio år. Det var extra speciellt för han skulle för första gången inkludera Beatles-låtar i set-listan. Den 29 september stod jag längst fram vid scenkanten, rakt under Pauls mick på Isstadion i Stockholm. Jag hade skaffat förstklassiga biljetter till mig, Staffan, Wille och Blomman av en kille som annonserat i Gula Tidningen. Svart och svindyrt på parkettens första rad. Framme på stadion visade det sig att platserna ändå inte var längst fram, första raden var inte första raden, det fanns flera rader till. Det kunde vi inte stå ut med. När ljuset började gå ner stod vi i startblocken för en rusning. Helt i onödan, visade det sig. Medelåldern i publiken var inte vår. Artig kvarsittning på anvisad plats var det som gällde och ingen fattade nånting när vi plötsligt skrikandes gjorde vår framstöt. Det var bara vi sen där framme och fyra killar i Sgt. Pepper-outfits. Det tog halva första låten innan "sittarna" orkade resa sig och fylla på. Oartigt tyckte vi.

När en lite gänglig och välbekant gestalt började framträda ur kolsyre-dimman med sikte på mikrofonen ovanför mig minns jag att jag fick andnöd och var tvungen att grabba tag i två av mina kompisar. Det var så stort, så historiskt. Paul hälsade på oss och "chit-chattade" lite. Sen drog han igång och under resten av konserten fanns inte stadion bakom oss. Det var bara vi och Paul och bandet. Och på våra priviligerade platser agerade vi exemplariskt, jublade i varje intro, artikulerade varenda textrad perfekt och gjorde hand-dansen i "This One ".

Det fanns, som vanligt ett kravallstaket uppställt som avskiljare mellan parketten och scenbygget och i det lilla utrymmet mellan stod ordningsvakter utplacerade. Vi hade en precis framför oss. Jag är säker på att han hette Roffe. Jag hade läst att det fanns ett ögonblick i konserten då Paul tog upp en tjej ur publiken och lät henne sjunga med honom på scen. Jag var den enda tjejen på hela första raden. Jag hade nyinköpt tajt blommig klänning i retro-stil från Gul & Blå och nypermanentat hårsvall. Jag var redo för ögonblick. Det var i den andra halvan av konserten det kunde ske. När Paul efter "Hey Jude" klev ner från den upphöjda flygeln, tog fram gitarren, slog ett F-ackord och utbrast "Yesterday" gick pulsen upp rejält. Paul sjöng några fraser vänd rakt ut, sen, "suddenly" tog han ögonkontakt med mig, log och böjde sig fram. Han sträckte ut handen och jag sträckte ut min. Det var en bit upp till scenkanten, säkert en och en halv meter och för att vår himmelska förening skulle konfirmeras behövdes lite assistans från ordningsvakten. Roffe! Mina killkompisar hjälpte till, pekade, ropade och lyfte mig, men vakten såg bara arg ut, motade oss tillbaka. Han vände sig inte om hur vi än gestikulerade och uppfattade inte situationen. Det är inte en jättelång låt. Paul gav upp, kändes liksom inte spontant och härligt längre. Sir Paul McCartney rådde inte på Roffe. Han ryckte på axlarna och garvade och så, var ögonblicket förbi.

Ikväll har Gunilla och jag också bra plåtar men på betryggande avstånd från slika antiklimax-upplevelser. Isstadion är riven. Den var en jättebra konsertarena tycker jag. Jag såg Sting, Prince, Stevie Wonder och Diana Ross där och ljudet var alltid kanon. Sen byggdes Globen och där har  ljudet alltid varit en katastrof.  På Chess i våras var det fortfarande likadant. Urkasst. Vi hoppas Tele2 arena levererar ikväll. Paul kommer göra det.

VÅR VAR BÄTTRE

Coctail hour!

Syrran på besök.

Ska ta sitt livs första sånglektion. Det var på tiden!

Glad Midsommar från Svartlöga!

Sammy.

Här är han, mannen jag skulle gifta mig med när jag var sju och som lite senare i livet fick mig att sluta röka och så världens bästa musikal, West Side Story!! I alla roller: the one and only, the amaaaazing Sammy Davis Jr!

Magnus.

Vet inte hur många gånger jag lyssnade på den här hemma i vardagsrummet på Lorensbergsgatan. Tack Magnus Härenstam för att du gjorde min barndom mindre brun. Morsning och goodbye!❤️

Backhoppar'n

Sommarkvällskänsla.

Vi som Gillade varann så mycket.

Vi gillar fortfarande varann! Och vilken lyx så här sommarens första dag att få bege sig ut på sjön med picknickkorgen fylld med sillar, ost och snaps och få njuta allt sen i solgass i ett skärgårdsparadis med världens skönaste kollegor, Jacob, David och P-M!

Just nu på Standvägen 1

Idag har jag övat i nästan fyra timmar och fått injektion för spänningar i halsmuskel (aktiviteterna var inte relaterade). Känns bra just nu. Får väl se imorgon bitti om man vaknar med plats för extra matsäck under hakan. Härligt att avsluta dagen med dessa käringar, Gunilla Backman och Philip Jalmelid!

Torsdagshäng på Hotel Birger Jarl

Alltid en bra idé. God mat, supertrevlig personal och fantastiska artister! Starttid 17:30. Ikväll underhöll min vän Malena Laszlo tillsammans med musikerna Kettil Medelius och Patrik Boman. Jag firade min kompis Randis födelsedag och hängde i baren med utväxt, Pia Rosell och Eva Bagge.

Tid att sörja, tid att fira!

Jag är i Vaaasastan och hänger med mina 30+ vänner. Dom bor där allihop. Vi firar och sörjer. Jag kom inte med i Musikalliansen den här omgången heller, trots att jag arbetat heltid som musikalartist i snart 20 år och nästan uteslutande på institutionerna, vilket är ett av grundvillkoren. Jag inser nu att jag aldrig kommer uppfylla vilkoren för en anställning. Uttryckte lite bitterhet över detta på Facebook och fick direkt en skopa "svennig" Jante-uppfostran bland kommentarerna för "det var ju inte bara jag som var besviken, det var faktiskt många som inte kommit med", så då hade ju inte jag rätt att bara hursomhelst uttrycka mig, för "inte är väl jag mer värd en plats än någon annan?". Zzzzzzz..  

De där "allianserna", som en gång skapades för skådespelare som sas upp från sina tillsvidare-anställningar på 90-talet har till stor del skapat trygghet för ett fåtal redan trygga och uppmuntrat ett antal andra att bli kvar i ett yrke som mycket sporadiskt efterfrågat deras tjänster. Många är dom som känt sig mindre värda för att dom knegat hos privatteater-producenterna och därigenom aldrig kommer ifråga för en anställning. Orättvist. Som livet. Kuligare att fira min älskade vän som "landat" en roll i en stor internationell musikalproduktion i konkurrens med hundratals andra. Får inte "outa" något än, men är så glad för min vän! Skål för det!

Tio år sedan.

Kerstin Olsen gjorde mask och peruk till "Belle" i "Skönheten och Odjuret" på GöteborgsOperan 2005. Jag minns att jag hade ont i en visdomstand när den här bilden togs och fick rådet att dra ut den på påsklovet. Som tur var väntade jag till sommaren. Tanden fick opereras ut och läkaren skadade en nerv som till hälften förlamade min tunga. Svullnaden efter ingreppet var så kraftig att jag inte kunde öppna munnen på över tre veckor och tvingades inta alla mål via sugrör. Sjunga var det inte tal om.

Footloose.

(en sitter fortfarande fast)

Får se om vi fortsätter med blodjakten. Vår lilla jycke klarade sig i a f galant!

Hurra för vår hjälte Måns!!!!

– Jag kan det här nu. Får man åka hem snart??

– Nej, lilla vän. Imorgon ska vi ta tåget 07:32 och göra samma sak i åtta timmar till.

Vi är på jaktkurs. Det är inte så upphetsande som det låter. Det tycker ingen av oss. Lite blod och fötter som nån tappat och en massa väntan. Väldigt tjatigt med allt jycke-snack. Vi har gått lite åt sidan. Legat raklånga på rygg i mossan lite off-track och tröttskrattat och tagit selfiesar. 

  

Hemma.

Det känns skönt efter tre rätt intensiva dagar. Vi gjorde två konserter igår. Först en matiné för teaterombuden och sen en kvällsföreställning för betalande publik.

Härliga musikaliska upplevelser bjöds det på – nytt favoritstycke, ouvertyren "Potpurri" från "Die Schweigsame Frau" av Richard Strauss fick mig att vilja sitta i orkestern. Kan inte bestämma mig för vilket instrument. Dröm att få uppleva Irving Berlin med stor orkester och med Linda Olsson och Roine Söderlund som "Ginger" och "Fred". "Top Hat" hamnar högst på listan av musikaler jag vill se nästa säsong. Åsa Fång, Nina Norblad och André Persson Gintner gjorde brevscenen med döda mamman ur "Billy Elliot" som nog är den finaste musikal jag sett. Jag tycker musikalen slår filmen. Såg den i London när jag blev fast i det berömda askmolnet och behövde fördriva tid. Hade inga förväntningar och blev helt knockad. Så kul att den kommit hit nu och att man hittat så många begåvade killar till rollerna. Det är inte klart än vem som får spela vad men jag vet att 16 otroligt begåvade 10-12 åringar sliter hårt på Base23s Billy-skola just nu för att klara sista gallringen. Tre lag behövs, tre "Billys" och tre "Michaels". Seriöst mycket Kleenex lär också behövas för att inte drunkna när det är dags!

Plats på scen!

Idag släpptes biljetterna!

JO-JO

Efter dagens musikaliska rep och soundcheck väntade en bil med chaufför Fredrik utanför sceningången för att skjutsa mig till Helsingborg. Där har Stadsteatern publikträff idag och biljettsläpp och jag ska försöka hinna prata lite och sjunga från "Ladyn. Sen snabbt tillbaks till Operan för genrep.

Hälsar på min vän Jan Lundgren och hamnar på konsert med legendarisk trumslagare -
only in Ystad!

Redo för lite Gala-rep!

Och vad trevligt vi ska ha i den här logen!!

06:13 mot Malmö

Har sovit 1 timme. Varför blir det alltid så?

– Stäng av din mobil, annars åker du ut! säger Anna Book.

Ok. Är på Cirkus för att titta på Martin Kagemark som hoppar in för Peter Jöback i rollen som "Candy Darling" i LIVET ÄR EN SCHLAGER.

En högst njutbar eftermiddag. Anna-Lena Hemström och jag hamnade otippat på fantasy-konsert på Konserthuset. SAGAS hette produktionen som lyfte fram kompositioner från spel och filmer som World of Warcraft och Conan Barbaren. Medverkande: Kungliga Filharmonikerna, Katarinakören och sopranen Sabina Zweiacker. Dirigent: underbara Andreas Hanson, som jag jobbade tillsammans med på Jul-Sing-Alongen på Malmö Konserthus. Helt fullsatt med entusiastiska unga åhörare + två tanter.

Hundbajsparkens rosa favorit.

Next stop: Sörmland.

Jag älskar att köra bil men eftersom jag inte äger någon själv går det ibland långt mellan utflykterna. Tog körkort när jag fyllde 30, vilket inte alls är konstigt eller ovanligt när man är född stadsråtta som jag. Idag blev det både en tur med Berras hyrbil ut på den sörmländska landsbygden till vårt gamla landställe vid Eldtomta och sen Car2Go till möten och lite shopping. Hur bra är det konceptet, liksom?! Så smidigt. Bara kolla appen, finns alltid en bil typ direkt utanför porten, låsa upp med telefonen och köra iväg utan att behöva tänka på vare sig tankning, tullar eller p-avgifter. Och sen lämna var du vill. Topp!

Fotosession med Malena.

Fotosession med Malena är väldigt trevligt. Väldigt avspänt att jobba med en kompis. Helsingborgs Stadsteater har beställt. Fotograf: Malena Laszlo

Galakväll på Operan!

Torsdag den 21 maj är det dags för Galakväll på Malmö Opera. Jag och Bengt Krantz kommer att sjunga varsin sång ur "My Fair Lady". Föreställningen startar 20:30 på Stora scenen. Biljetter >>

Mat & musik!

Middag med fotografen Malena Laszlo efter att ha njutit Debussy, Bernstein och nyskrivet av Sten Melin m m. Blåsarsymfonikerna med förstärkning av Nisse Landgren, Mats Schubert, Robert Ikiz och med dirigent Jocke Hallin bjöd på en riktig drömkonsert på Musikaliska. Söndagmys!

Mamma och jag hade tänkt åka tillbaka till Paris den här våren. Vi var där 2013. Det var mammas första besök och min 80-års present till henne. Tyvärr har hon varit krasslig, så vi beslöt oss för att leka på hemmaplan istället!

Snart 25 år sen. Skulle ta min allra första CV-bild.

Storbandskväll på Scala!

På måndagar kan man njuta av Ekdahl/Bagge Storband med gästartister på Scalateatern. Kvällens gäst var trumpetaren Jan Allan, som också var vänlig att signera sin fina fotobok till mig. Hade sällskap av Eva Bagge och Pia Berglund Rosell och träffade på en Eponine! Sångerskan Emily McEwan Fornhammar spelade rollen när hon gick i högstadiet på Adolf Fredrik. Eleverna, med Albin Flinkas i spetsen satte själva upp hela Les Misérables i en bejublad produktion och släppte en platta som stått i min skivsamling i snart tjugo år.