1 apr. 2015

Tåg.

Tåg är trivsamt, har jag kommit på. Idag har jag spenderat drygt åtta timmar på tåg fram och tillbaks till ett möte om ett projekt som, om det blir av, skulle kunna bli det roligaste jag nånsin gjort. Lite oroväckande bara att det var första april just idag.

Resan började lite oläckert med att jag - med av någon anledning vidöppen ryggsäck - fick en tackling av ett par tonårstjejer och spillde ut hela min stora ekologiska sojalatte från Barista över sätet i "boskapsvagnen" och sen låg i vägen på alla fyra i gången och skovlade deodorant m.m och sa "shit" ett par gånger för mycket framför Björn Kjellman, visade det sig. Känner inte honom. 
Sätet fullständigt nedspillt, tåget fullständigt fullbokat sånär som på EN enda ledig stol - handikapp-platsen bland de kortväxta, snoriga i "7:an". Dit blev jag nu hänvisad. Klarade en kvart. Jag är sångare!

Räddningen hette Birgitte, en rejäl och len-röstad danska i övre sextioårsåldern som sett min olycka som en möjlighet för sin dvärgschnauzer "Sancho" att få lite avstånd till Björn Kjellmans labradoodle "Brors" dåliga morgonhumör, som varit hennes "shit" den här morgonen. Medan jag emigrerat till 7:an hade hon styrt upp, hämtat servetter, torkat av och låtit sina sommarstuge-brallor patineras lite till. När jag osalig kom vandrandes tillbaks mot en ståplats i bistron erbjöd hon mig det rena sätet, helt torrt nu och avväpnade all min stress med ett underbart samtal som räckte ända till Nässjö, om allt mellan klorhexidin för hundgaddar till leukemin som tog hennes man för bara drygt en månad sen. Hon var på väg till deras gemensamma sommarhus för att röja upp och förstå.

På vägen hem från mötet träffade jag Petros. Han satte sig lite sådär omotiverat väldigt bredvid och la några papper lite sådär omotiverat i mitt synfält bredvid min nya lilla oekologiska sojalatte från Espresso House. Jag är inte jätteförtjust i omotiverat bredvid och sände inte ut värme. Petros tog inte in det. Han var ensamkommande flykting från Syrien. För nio månader sen hade han varit med eget företag i miljonstaden Aleppo, nu var han med brustet hjärta i Nässjö. Han hade bara ett ord för sitt hemland - helvetet. Han hade bott i Aleppo tillsammans med sin mamma. Det var när hon dog för ett år sen han tog beslutet att försöka fly till Sverige. Hans bror och syster, som båda hunnit bilda familj fanns kvar i Syrien utan något hopp om att kunna ta sig därifrån.

I förmiddags hade Jesus skänkt Petros två ofattbara gåvor: ett löfte om arbete på en restaurang och uppehållstillsstånd. Det var de papprena han hade lagt sådär lite nära för att jag skulle se. Han var så stolt. Jag fick läsa och bekräfta undret medan Petros nickade och följde min blick. Precis som jag, uttryckte han en viss oro över dagens datum. Sen pratade vi Malmö kontra Stockholm och godis. Det räckte ända hem.

24 mars 2015

SKJUTGLAD



Jag är skotträdd. Därför kan det verka som ett udda val att välja pistolskytte som hobby. Valet är helt baserat på en medelålderskris. Bråckdisk, läsisar, stödstrumpor - hur ska jag kunna vinna OS nu? Scrollade igenom samtliga grenar. Skanåker!

23 mars 2015

FRUKOST

Smal på utsidan, tjock på insidan. Något av det bästa med att fylla år är att det kan finnas tårta kvar när man vaknar nästa morgon. Men inte länge..

20 mars 2015

Förutsägbar = jag

Telefonen ringer. Det är Söderberg och en trollgubbe som vill att jag ska tänka på ett kort. Jag gör det och tänker på rätt. Ska tydligen gå på tv framöver.

3 mars 2015

På väg hem från långpanna i Dubbfabriken.

Väldigt skönt att vara igång och jobba lite igen. Höll nästan på att gå in i väggen före nyår för att det var så mycket då, så ledigheten har varit välkommen, men efter en dryg månad av hemmapysslande börjar jag bli rastlös.

Som dubbare av tecknade filmer och tv-serier ger man ibland röst till animerade karaktärer, ibland till "live action", vilket betyder filmer med riktiga skådespelare. Att dubba "live action" upplevs oftast som svårare till en början eftersom människor har en lite större uttryckspalett än tecknade figurer och kräver mer omsorgsfullt gestaltande. Men när man vant sig ger det massor av möjligheter.


Disney har ett eget "stall" av skådespelare som ofta återkommer i olika produktioner och en av mina favoriter att dubba är Leigh-Allyn Baker. Henne har jag gett svensk röst till i 97 episoder av serien "Lycka till, Charlie" (Good Luck, Charlie), som också blev en långfilm för några år sen. Nu spelar hon huvudrollen i en ny film och jag får fortsätta att dubba henne.
En stor roll i en långfilm brukar innebära mellan 600-700 repliker och inspelningen sker oftast vid två tillfällen om 3-4 timmar. Manuset har bara regissören tillgång till före inspelning och replikerna får man på plats. Man läser dom direkt från en liten skärm framför en stor skärm där man ser filmen. Filmen har tidskod som rullar nere i högra hörnet för att man ska komma in rätt. Du har en regissör som leder dig samt en tekniker på plats i rummet intill. Är det en väl inkörd roll i en serie som rullat länge jobbar du oftast bara med en tekniker. I hörlurar hör du orginalrösterna på samma gång som din egen. Du kan lyssna på repliken innan du spelar in eller så kan du försöka köra direkt. Då följer du med orginalrösten med nån tiondels sekunds fördröjning. Det kräver vana, intuition och en pigg hjärna. Det är också viktigt att du inte blir för påverkad av, och följer med i engelskans (som det ju ofta handlar om) språkmelodi, utan pratar svenska.

Vansinnigt kul är det att dubba och jag hoppas att det snart kommer ett nytt tillfälle!

21 feb. 2015

Nybrogatan 2.


Sångcoachar Dramatisk kollega idag.